Vad som helst för att slippa
Tenta på torsdag, gissa vem som pluggar för fullt? Ja, inteär det jag iaf... Vad är det för fel på mig? Hur svårt kan det vara att bestämma sig för att "idag ska jag plugga HELA DAGEN" och sen gör man det? I mitt fall fungerar det så här att jag säger "IMORGON ska jag plugga hela dagen" och sen gör jag inte det. Sen mår jag dåligt och känner mig hemskt lat och får dåligt samvete och kan inte sova men ändå blir det precis samma sak igen dagen efter. Slå mig med en pinne någon för så här kan det inte fortsätta. Och kan någon ta på sig att påminna mig om det här när jag gråter och är upprörd över min underkända tenta om några veckor?
I övrigt inget nytt, har slöat hela helgen, till och med när jag jobbade i lördags. Försökte få sovmorgon i söndags men barnen kom in kvart över sju och demonstrerade sin nystartade paradorkester (de marcherade in i sovrummet och skrek på mig och slog på en tamburin med en trumpinne). Skulle sova tidigt igår men fastnade i något nördigt UR-program om schizofreni och kunde inte stänga av för jag intalade mig att jag pluggade om jag såg det.
Och slutet på Sopranos... Va fan? Har vi följt serien i alla år för det där? Då skulle man hellre ha velat ha något konkret som;
Alt 1: Tony tar en lökring innan han annonserar för sin familj att han ska lämna landet och familjen med sin terapeut och åka till Italien och leva ett ekologiskt liv på sin nystartade sardinträdsfarm. När han reser sig för att gå skjuts han ner av sonen som sen sätter sig och tar en lökring.
Alt 2: Meadow försöker parkera men det går inget bra. Hon tar sats men får sladd på bilen som far rätt in genom rutan till restaurangen och konstigt nog exploderar bilen precis där familjen Sopranos sitter och äter middag. Sonen överlever.
Alt 3: Mannen med grävlingsfrisyren (prostatamannen) kommer in på restaurangen och friar till Meadow. Efter en liten konstpaus svarar hon ja och Tony blir upprörd och reser sig upp för att spöa Grävlingsfrisyren, men sätter en lökring i halsen och kvävs och dör. Sonen överlever.
Halloween
Alla tycker något om Halloween. Det är för amerikanskt, för kommersiellt, för politiskt inkorrekt att uppmuntra barn till att tigga. Ha, jag älskar Halloween. Bara för att ta det som det är, en fest i höstmörkret. Sonen har sminkat dottern och så här fin blev hon. Vem kan inte älska Halloween då?
Mammarädsla
Igår skulle Liten leta efter sin cykelnyckel. Hon letade i sängen och i sin gummistövel och så tänkte hon att den kanske ligger nere i tvättstugan. Hon orkade naturligtvis inte tända lampan utan höll i sig i väggen när hon gick ner för trappan (hur hon tänkte att hon skulle se en eventuell cykelnyckel där nere i mörkret har jag ingen aning om). Plötsligt snubblar hon i trappan och greppar det hon når på väggen, alltså underdelen av centraldammsugaren, som lossnar och faller över henne och drar ner henne för trappan där hon landar med huvudet före i betonggolvet.
Jag stod i köket och lagade mat och hörde smällen. Ett, två, tre...ahhhhh! Tre tysta sekunder när man hinner se allt elände i hela världen för ögonen. Rusade mot källaren och där ligger den lilla grisen med damm och sand och grus och allt möjligt annat över sig. Herregud, hon kommer att bli hjärnskadad. Invalidiserad. Icke pratbar. Hon kommer sitta i en permobil och jag kommer att få mata henne med äppelmos och epilepsimedicin. Eller betydligt värre, ännu en begravn... Men så lugnar jag ner mig och lyssnar. Hon skriker ju. Får bort dammsugaren och lyfter upp det hysteriska barnet och en halvtimme senare äter hon glasstrut i soffan (vår hemlis) med ett blåöga och mår alldeles utmärkt. Mitt blodtryck har fortfarande inte normaliserats.
Den där ungen går alltid omkring med blåmärken. Hon har ärr på hakan och ena foten och rivsår på armar och rygg. Hennes knän har en lilaaktig färg som är konstant och plåsterförbrukningen är skyhög. Vissa (dagisfröknar och distriktssköterskor) säger hurtigt att det tyder på friskhet när de tejpar ihop nån ny skråma. Och visst, kanske det. Men i så fall tyder det också på sjuklighet hos föräldrarna för varje sån här grej förkortar mitt liv det är jag säker på. Och det andra barnet, pojken, hur kommer det sig att han inte ser lika sargad ut? Är han inte frisk då? Jag vet inte, jag skulle bara vilja ha lite lugn och ro.
Har mineraler pondus?
Jag har en klockradio med dålig mottagning. Och jag får bara in en radiokanal och det är Mix Megapol eller Radio Rix, jag vet inte vilken, det är den med Gert Fykling iaf. Och det är inte något bra program på den kanalen klockan 06.45, den saken är klar. I morse när radion gick igång var sängen full av barn, maken hade åkt till jobbet men både liten och stor låg och sov bredvid mig istället. Först var det det vanliga surret om absolut ingenting och vi halvsov vidare men så sa programledaren någonting om någon som hade pondus. Liten är plötsligt klarvaken. "Mamma, mamma, MAMMA, har mineraler pondus?" "EH, va? Mineraler? Mamma sover gumman". "MAMMA, har dom det? Pondus? Mineraler?" "Eh... vad menar du? Jag... förstår inte. Vilka mineraler?" "Dom som går fram och tillbaka och som kanske har pondus!" "OK, eh, militärer? Menar du militärer? Eller kanske generaler? Dom går fram och tillbaka väl?" "Ja mamma, jag sa ju det har dom pondus dom där mineralerna?"
Det är svårt att somna om efter en sån diskussion så imorse var alla barn lämnade i tid.
Nu har jag anmält mig till att skriva en magisteruppsats i vår. Jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva om men det får väl komma senare. Området är ju klart och jag funderar på ett genusperspektiv. Eller inte. Jaja, det ordnar sig. Pluggar lite till tentan. Och jag är tacksam att jag aldrig behöver sätta psykiatriska diagnoser. Vilket jobb att avgöra om någon har en schizotypal personlighetsstörning eller helt enkel är schizofren? Eller skilja ett ångestsyndrom från en dramatisk personlighet? Borderline kallas i viss litteratur för gränspsykotisk personlighetsstörning. Men om personen slår över och blir psykotisk är det ju inget i personligheten? Ja, det är mycket man inte vet.
Läser ju förståss mycket om beroenden och jag blir så nedslagen över hur lite kurslitteraturen är uppdaterad. Kära nån, de pratar om att sniffa thinner och dricka mellanöl, jag tror nog dagens kids har lite mer avancerade metoder för att bli höga... :-). Tillgången via internet nämns överhuvudtaget inte och benso är knappt berondeframkallande alls. Ja där ser man.
Att hämta hem någon
Det finns så många människor som går omkring och är olyckliga i världen. Och livet är inte så himla långt. Och dessvärre tror jag bara att vi har ett liv var. Så för att göra det mesta möjliga av det tror jag att det är viktigt att inte ställa upp på saker bara för att man borde. Inte för att jag går omkring och är himlastormande lycklig hela dagarna, man måste ha dåliga dagar för att uppskatta de goda. Men jag har slutat ställa upp på saker som gör mig olycklig, även om det tog sin tid.
I jobbet pratar jag ofta med kvinnor som blir misshandlade. De vill ha hjälp, men inte för sig själva utan för mannen som misshandlar. Jag kan inte ge några råd. Jag kan ge nummer och information om kvinnojourer, om polisanmälningar och jag kan lyssna och stötta. Men den enda som kan ändra på situationen är kvinnan själv. Tyvärr.
Det behöver inte vara misshandel, det kan vara andra sorters kränkningar. Och nu har det drabbat någon som står mig nära och jag kan inte göra någonting alls. Och jag är så ARG. Men bara hon kan ändra situtionen. Så jag väntar på ett tecken på att vi får hämta hem henne. När hon vill.
Jag har iaf hopp...
Skolarbete
Jag köpte en halsduk igår, en randig i höstfärger, grönt och orange och grått. Jättelång som jag kan svepa in mig i, eller som i morse, gömma mig i när jag lämnar barnen på dagis och inte vill att det ska synas att jag har försovit mig igen. Men jag kom upp iaf och nu är veckans skoluppgift inlämnad, i tid. Det är jobbigt att läsa och jobba men det går. Det är inte särskilt svårt i skolan, bara tidskrävande. Men nu är ju barnen så stora att jag kan jobba fast de är både hemma och vakna så det går ganska bra. Jag fick VG på förra kursen.
Min bror och jag har en teori om betyg. VG betyder att man har gjort bort sig. G är det ultimata. Får man underkänt är man kass. Det enda VG står för är att man har pluggat mer än kursen kräver och vad ska det vara bra för när man kunde haft tid till andra saker? Alltså är G det enda rimliga att sträva efter. Så att jag fick VG är egentligen ett nederlag men jag blev lite glad eftersom jag faktiskt inte lagt ner mer arbete än absolut nödvändigt.
Vad jag måste bestämma den här veckan;
Ska jag skriva D-uppsats eller bara göra ett fördjupningsarbete i vår?
Ska jag göra en lång praktik (t ex på Salberga :-) eller ska jag dela upp den i två på fem veckor vardera?
Och i så fall, var?
Vad ska min D-uppsats/fördjupningsarbete handla om?