Enligt Emma

Vissa dagar känns det som att jo då, det här kommer ordna upp sig. Jag kommer jobba på i 29 arbetspass till (men vem räknar?) och sen gå vidare till mitt nya jobb med hälsan i behåll. Andra dagar är jag mer osäker. Igår var en riktig borderlinedag med psykotiska inslag och när jag kom hem orkade jag bara dricka ramlösa (blåbär) och titta på TV. Idag har jag skrattat mig cyanotisk. Får se om jag överlever uppsägningstiden.

Min första (och enda men påminn mig inte) julklapp kom igår och den är SÅ HIMLA BRA! Längtar så till julafton nu när jag får se V öppna ett stort paket och... jo ni kan tjuvkika men skvallrar någon för V förlåter jag er aldrig!




Var och såg ett Luciatåg med Vs klass. Nja. Men han är ju alltid underbar även om det lät som catfight en sen kväll i mars. Han var tomte. Linnea och Boyfriend var med som stöd, de stödde även en tur till McD.

Var och gästspelade lite på fängelset på min lediga dag. Tänkte att jag skulle få upp lite entusiasm inför mitt nya jobb och inte bara vara ledsen över att jag sagt upp mig. Och det funkade. Var roligt att komma tillbaka, flera kom och gratulerade mig och tyckte det var roligt att jag ska flytta in och jag tycker verkligen att jobbet är roligt. Blir lite omställning att ha ett mer administrativt jobb, kan ju gå en hel dag ibland utan direkt patientkontakt där, men efter den här veckan känns det faktiskt riktigt lockande. Dessutom är datajournaler underbart. Hur klarar vi oss utan?