Enligt Emma

Linnea fick igång mig igår när hon avslöjade att de tillåter sina doktorer att kalla vissa människor för Etyliker. Och visst, det vet jag ju, jag läser ju remisserna, men inte trodde jag att Linnea ställde upp på det. Inte konstigt att medicin och kirurgi och ortopedi och allt vad det är, ser ner på psykiatrin, de verkar inte ens veta att vi använder diagnossystem.

Så här ser jag på saken: Om jag använder mig själv och böcker som en metafor. Jag läser böcker. För mycket böcker. En somatisk läkare som skulle vilja remittera mig till psykitrin för hjälp (ja, men det var en metafor sa jag ju) skulle kalla mig Litteraturiker. Eventuellt Bokist. I vilket fall, på psykiatrin undrar de om jag får fysiska följder om jag inte läser böcker, blir jag abstinent, behöver jag läsa mer böcker än jag gjort tidigare för att uppnå samma effekt och när jag inte läser, känner jag då ett sug efter böcker? Ja, visst längtar jag efter böcker och så men abstinent, nej. OK, jag är inte Bokberoende. Men jag läser så mycket att mitt sociala liv blir lidande, vissa månader lägger jag alldeles för mycket pengar på böcker och ekonomin känns av. Böckerna ställer till det för mig. Diagnos: Bokmissbrukare. Och det är inte oroande för sjukvården, jag kommer inte få några krampanfall och jag kommer inte börja dilla och; Voilá; jag slipper sluten psykiatrisk vård. Terapi kanske kan vara något för mig men det ligger mer hos kommunen och deras missbrukarvård.

Och då förstår ni vart jag vill komma, vilken behandling behöver en etyliker egentligen? Ja, jag har ingen aning. Men om psykiatrin skulle skriva remisser för konsultation angående Blodtryckist kan jag tänka mig att somatiken skulle vilja ha ett förtydligande, eller? Om man inte vet skillnaden på beroende och missbruk när det gäller alkohol så är Alkoholist att föredra framför Etyliker. Fråga patienterna får ni se.