Enligt Emma

Har inget nytt att tillföra men jag skriver ändå. Visst är det underbart inspirerande att fortsätta läsa något som börjar så? Ja, så är det iallafall, läs eller inte.

Skolan kan jag sätta ett kryss i rutan för, nu väntar jag bara på att betyget ska komma in så jag kan få ut examen. Jobbet har nog gått till någon annan, har inte hört ett ljud utom att det snart är klart och eftersom jag inte är tillfrågad så... Lite sorgligt är det ju eftersom jag inte kommer kunna jobba extra i höst då jag går in på mitt vanliga schema så nu är det bara drygt två veckor kvar där. Och jag har trivts väldigt bra, det är ett roligt jobb. Och nu var jag inte sarkastisk.

Mina fingrar är lika trasiga och jag funderar på amputation. Det är verkligen jobbigt att inte kunna använda händerna som man vill. Har provat alla salvor vi har hemma (och tro mig, det är en hel del) men ingen ger ens lindring. Får panikångest vid tanken på att tvätta håret eller diska, det absolut värsta för händerna. Så jag sitter här med otvättat hår och tomma Happy Mealkartonger och tycker synd om mig själv. Skulle så gärna äta choklad men jag får inte upp förpackningen för fingrarna gör ont och jag orkar inte hämta en sax.

J jobbar kvällsskift och barnen ville så gärna se Allsång på skansen så vi åt sen middag framför TVn. L är förtjust i Christer Sjögren, gud vet varför. Hon dansade och sjöng med till I love Europe. V såg mest ut att vilja skära sig i armarna och jag kan relatera till det. Sen blev barnen osams för L stal Vs innebandyglasögon och hade dom på sig när hon dansade. V försökte ta tillbaka dom och då sa L att hans bandage var löjligt (han har ett psykologiskt bandage på armen efter ett fall från en gunga), vilket det faktiskt är. Tårar och utspel. L är helt klart dramatikern i familjen men V backar inte för att förolämpa. En underbar kväll är till ända. Bara sex kvällar kvar tills J är hemma och jag kan göra nåt vettigt. Men då orkar jag väl inte.