What? Was? Pardon?

Vaknade vid tre och kunde inte somna om. Det gjorde så fruktansvärt ont i örat. Fattade inte vad det var först, tänkte att det kanske var tandvärk eller så men det var verkligen örat. Gav upp efter en timme och gick ner och tog en halv Alvedon. 45 minuter senare släppte det och jag fick sova en timma innan klockan ringde. Mådde hur bra som helst på jobbet ända fram till lunch när det började göra ont igen. Syster M tittade med otoskopet och sa "Oh boy". Ilsket rött tydligen. Vid 31 års ålder (jo i två veckor till!) har jag fått mitt livs första öroninflammation. "Du måste be dr S skriva ut antibiotika" sa M. Nja... Alltså jag har aldrig ätit antibiotika i hela mitt liv och om jag ska börja med det får det nog vara lite värre än så här. Syster M lyckades övertala mig till en öronsalva, så långt sträckte jag mig. Så nu hör jag ingenting, men förutom det mår jag prima. När det gör ont tar jag en halv Ipren.

Måste vara i skolan imorgon, värdelöst. Jag vill jobba. Hade en bra dag i fängelset idag, drev omkring och snackade här och där, drack kaffe och fixade lite. Fick ändå massor gjort på nåt konstigt sätt. Har skrikit till killarna på både franska och tyska och inte kunnat höra vad dom svarat. Så borde alla dagar vara. Ska vara åhörare imorgon och vi måste tydligen delta aktivt. Försöker få ork att läsa arbetena men det är för oinspirerat just nu. Kanske imorgon på tåget.

Kastar mig över datorn så fort jag kommer hem för att se om strejken är över. Har en känsla av att det närmar sig nu. Det måste det göra, jag kommer ju ingenstans. Eftersom man inte kan löneförhandla under strejken så står ju allt still och inga beslut kan fattas. Dessutom har jag gett upp hoppet lite, tror vårdförbundet kommer lägga sig igen och vi får några hundringar. Jag vinner nog lite i vilket fall för lägstalönen kommer nog höjas och min är ju under all kritik men mer än så blir det nog inte. Tyvärr.

När jag kört hem L idag från dagis (hon är frisk, V var feberfri först idag)sa hon "tack för skjutsen". Ja, jag var ju liksom tvungen, sa jag. "Nej du mamma, jag klarar mer än somliga tror" svarar hon.

Vid middagen drog hon sitt ess ur armen:
"Varför kommer inte björnen in på discot?"
eh... ingen aning...
"För han har glömt sitt idekort".

Tango, någon?



Å vad jag längtar tills hon blir tonåring!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0