Söndagsstekaren

Fredag med sprit och vin och god mat och roliga tjejjer. Skvaller och bekännelser. Var riktigt snurrig i huvudet när jag landade hemma vid ett natten mot lördag. Upp lördag morgon och köpte present på leksaksaffären och sen vidare till kalas på Busborgen. Iofs trevligt att fika med andra föräldrar men jag skakade lite på handen när jag äntligen fick lunch. Slängde i mig McD och somnade med dottern på eftermiddagen. Vaknade lagom till konserten på 2an, Zappa plays Zappa. Sonen tyckte det var OK men inte riktigt hårdrock som Ejs å spejs. Tog ett tag innan jag fattade men sen spelade vi Guitar Hero resten av kvällen och jag fick sjunga solo med "Thats the way I like it baby, I don´t want to live forever!".

Idag har vi gjort av med pengar på Barkarby outlet. Dagens tråkiga fynd är vinterskor från Ecco till sonen för 400. Har köpt lite Finkläder till mig från Mexxaffären, Snyggbyxor och Trevlig top. Om man ska på konferans med diverse europeiska överläkare så är det inget smart drag att dyka upp i grupptröja och basketkängor. Jag kommer antagligen att vara bland de yngre deltagarna och jag vill inte att någon ska klappa mig på huvudet så nu jäklar ska jag vara Svalt Elegant. Eller Klassiskt Strikt. Äh, jag är nöjd om jag bara smälter in. Så jag kör på Svart.

Fick middag hos mamma och hon menar allvar med söndagsmiddagar. Stek och potatismos, sås och lök och sallad, blåbärspaj och vanlijsås och såklart den avslutande ostbrickan. Dottern fick specialgjorda köttbullar och stuvade makaroner och sonen fick sin egen köttfärssås och spagetti. Mätta och tjocka rullade vi hem. Hon menar nog inte att ge mig dåligt samvete men jag känner mig rätt usel när jag serverar varmkorv med bröd eller, min specialitet, potatisbullar och bacon. Och trots att jag piffar till rätterna med gräddfil (det passar till ALL mat), rå lök och stekt halloumi så har jag inget att komma med i jämförelse med henne.

OK, rock on folks, någon mer än jag som minns det här från Hultsfred runt -94? Var döv i flera månader efteråt men det var det värt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0