För sju år sen

Heldagskalaset gick bra. Vi hade ungar här från halv tolv till fem, ja ska man vara petig har vi en extra unge kvar här än. Min bebis fyller sju år imorgon och jag krisar. Kanske syntes det i mina tvångshandlingar? Jag får ju utlopp för min ångest genom att baka, så har jag alltid fungerat. Tror jag bakade närmare 50 minipajer med tre olika fyllningar och för säkerhets skull gjorde jag ett 30-tal mazariner också igår kväll. Kom inte på någon bra present till barnet så jag har köpte en skinnjacka med muddar, hoppas hon gillar den.

Är så ambivalent till jobbet nu så jag vet varken ut eller in. Jobbet i sig har jag inget emot, faktiskt, jag vet att många har svårt att tro det. Däremot undrar jag om det verkligen inte finns gränser för vad en sjuksköterskas uppgifter är. Sen har jag inga större problem att underkasta mig beslut. Men jag vill ha INFORMATION annars känner jag mig kräkt. Just nu tittar jag lite sneglande på jobb i Norge. En avdelning med psykotiska norrmän känns som trygghet för mig just nu.

För sju år sen tog jag min jättemage och gick ut och tvättade bilen. Jag minns vad jag hade på mig, en luddig jacka och enorma hängselbyxor. Jag hade bakat (genomgående tema) bullar inför Js 30-årsdag och hade slutat med Bricanyl två dagar tidigare. Det var tio dagar före utsatt datum. Morgonen därpå vaknade jag jättetidigt och kunde inte somna om. Hade lite värkar som vanligt och badade länge. Vid elva kände jag att det kanske blir idag. Vi körde V till svärmor och glömde journalen hemma, fick åka tillbaka. När jag hämtat den och J skulle ta ett sista kort gick vattnet. Sen kom värkarna. Då var klockan halv ett. In i bilen och iväg. Jag minns att värkarna kom hela tiden och gjorde vansinnigt ont. Försökte fokusera på något som inte gjorde ont, som min vänstra stortå eller höger knäskål. Det gick så där. När vi körde genom stan kände jag en melon mellan benen, shit inte nu! Vi var framme strax efter ett och hon var ute kvart över. Haha, jag kan se barnmorskornas blick framför mig när jag började med att ta av mig byxorna :-). Men sen förstod dom. Jag minns också hur förvånade vi var att det blev en flicka, vi tittade efter så många gånger. Hon var arg från första minuten. Och ändå var allt så mycket enklare med henne än med storebror. 3040 g och 49 cm lång. Idag är hon 116 cm och väger 19 kg.


Kommentarer
Postat av: jessamy

Grattis lilla L.

2009-04-06 @ 12:29:37
URL: http://jessamy.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0