Enligt Emma

Jo men jag tycker nog om att pendla. Vi är inte jättorganiserade på morgonen, jag och barnen, och ingen av oss är särskilt tålmodiga eller vänliga före sju. Så när jag släpper ut dem ur bilen och ser deras små ryggsäckar försvinna bakom husknuten på skolan drar jag en lättnades suck och vrider upp volymen på Rockklassiker och njuter av tre och en halv mils filosofering. Hemvägen är inte lika meditativ, mer trafik och så blir det mörkt halvvägs hem. Men det funkar. Nästa vecka ska jag samåka med L, blir bra med lite sällis.

Kurs i Norrköping imorgon. LÅNGT. Men sen är det helg, ledig helg. Ville gå på Jensens på lördag men V ska absolut se Melodifestivalen och med tanke på den otroooligt långa väntetiden det är på Jensens skulle vi då behöva gå dit till tre på eftermiddagen och det verkar jobbigt. Men jag tänkte laga nåt och hoppas L med familj dyker upp. Chips framför Melodifestivalen skulle ju vara trevligt det också men nu är ju L så himla hälsosam. Naturchips?

Börjar rulla på på fängelset. Fortfarande lite ovisshet (vad ska jag egentligen göra?) men en del saker har retts ut (tidig semester för mig). Blir säkert bra. Har lite svårt att vänja mig vid att träffa så lite patienter, på avdelningen finns de ju överallt hela tiden. Men man vänjer sig väl. Alla har varit väldigt vänliga och välkomnande ialla fall och det är ju alltid lättare då. Finns många fängelselåtar som är bra (Folsom prison, jailbird rock, breaking the law osv) och även om inte Infinite Mass är mina absoluta favvisar är jag lite svag för den här videon (ja OK och låten då). 





Men när murarna tornar upp sig är det alltid den här, vinnarlåten i kategorin Bästa fängelselåt, som osökt fastnar på hjärna. Underbar!