Enligt Emma

Just nu känns det bara Herregud så skönt att få slippa jobba där mer! Skitdag. Och jag lägger allt på mig själv "jag skulle ha, borde ha, kunde ha..." Och någon annan råkade illa ut när det borde ha varit jag, bara för att jag ville flexa hem tidigt.  Vilket jävla jobb vi har! Vi strejkade och fick några kronor, det skulle ha kommit fram vad vi FAKTISKT handskas med, vilka beslut vi tar och vilka konflikter som uppstår och vi borde ha så många tusenlappar mer i månaden. Idag känns allt så negativt att jag inte ens tror att det blir bättre på fängelset. Liknande situationer kommer uppstå. Liknande personer finns där också. Vad fasen tyckte jag var intressant med psykiatri egentligen?

Jag har svårt att släppa jobbet när jag kommer hem, det vet jag. Det har inget att göra med mitt yrke eller arbetsplats, jag var precis likadan på leksaksaffären och äldreboendet. Det svåra med det här jobbet är att jag inte kan ösa ur mig när jag kommer hem pga tystnadsplikten. Och idag grät jag nästan. Då hade vi ändå speglat på jobbet men där är det alltid någon som bagatelliserar det som hänt och även om det inte var så farligt för den personen så fanns det andra som blev betydligt mer berörda. Och det förvånar mig fortfarande att trots vår enormt erfarna personal går vi i exakt samma fällor igen och igen. Otroligt frustrerande. Fyra pass kvar nu.