Avokado
Äntligen helg! Hämtade bilen igår, gick bara bra. Tyvärr var den dåligt tankad och ni vet ju att jag av princip inte tankar (ja, för det är under min värdighet). Men den tog oss till luckan på mcD och när vi kom hem lukade den brända bromsar. Nu står den prydligt parkerad utanför och jag kollar med jämna mellanrum så att den faktiskt står kvar.
Minns ni min första bil? Några läsare vet jag minns den. Min underbara ljusblå Golf Rabbit från -80. Med vinylsäten och tvåpunktsbälten. Som tutade när man slog på vindrutetorkarna och torkade rutor när man blinkade. Det mest klassiska var ändå bilresan från Uppsala i januari när det inte gick att stänga av värmen. Haha, minns du den resan Linus? Med öppna fönster i minusgrader?
Ska snart hämta J som varit på kryssning, får se i vilket skick han är i. Har varnat barnen att "pappa kanske är trött". Jo ni barn, ni ska se pappa på söndag, han tror nämligen att han orkar medverka på herrmiddag imorgon.
Annars vill jag bara berätta att jag blivit besatt av avokado. Jag tycker om namnet, formen och färgen. Egentligen inte smaken så där vansinnigt men jag försöker. Köpte ett helt nät med avokado och försöker hitta nya användningsområden. Ikväll gjorde vi hamburgare och jag mosade en avokado på min, stekte lite halloumi och drog på lite fettfri majonnäs... jättegott! Fettfri majonnäs vill jag inte höra några gliringar om, det är nämligen så att Kavlis fettfria majonnäs (i grönvit tub) varken innehåller mjölk eller ägg. Och det är värt mycket i min värld, mer än petitesser som hur det smakar. Men ge mig gärna avokadotips!
Moment 22
Det kan vara så att jag har en påse Stjärnor i skafferiet. Värt att kolla upp. Är det inte House ikväll? Annars har jag inga planer. J jobbar och jag är lite sur på barnen, eller deras fritids snarare. De ringde från fritids igen om att V hade ont i magen och måste hämtas. Jag är ju rätt fast på jobbet och J hade precis börjat jobba så pappa fick rycka ut. När jag hämtade barnen två timmar senare åt de bullar och hade byggt koja. Magontet var spårlöst försvunnet, igen (femte gången samma sak händer). Och överpsykologiserande som man är blir jag arg på fritids. Om V får ont i magen där och mår bra hemma beror det på ett av tre alternativ; han tål inte maten, någon är dum mot honom eller så trivs han bara inte där. Inget jag kan direkt påverka och när jag försöker påpeka detta är det alltid någon som går i försvarsställning. Och V själv säger bara att han inte vet. Så vad ska man göra? Om jag låter det vara bryr jag mig inte och om jag fortsätter tjata är jag jobbig.
På torsdag får jag hämta den, Pärlan. Håll tummarna för att växthuseffekten äntligen når staden för jag har bara sommardäck. J ska på kryssning då så jag får hämta den själv, hoppas den är tankad. När jag äntligen fick mitt körkort för hundra år sen packade vi bilen full med folk och körde till Hedemora och köpte korv på grillen. Blir ingen repris av det, inte på sommardäck ialla fall men nåt borde jag komma på. Lördagsgodis i Hummelsta hade ju varit trevligt men eftersom V spydde ner huset efter att ha ätit lösgodis i lördags tror jag vi hittar på något annat. Förslag?
VIRUS
Helg. Finmiddag med fyra rätter på fredagen, tonfisktartar och king crabs och jag vet inte vad. Allt var gott utom efterrätten, men jag är ingen riktig efterrättsmänniska heller. J vaknade och var på uselt humör på lördagen. Han misstänkte att han fått ett VIRUS och var trött och matt. Jag fick kolla blodtrycket som var högst normalt men han orkade knappt reagera på vad jag sa, han bara viftade slött med näsborrarna.
"När barnen var badade och lästa för och försiktigt nedlagda i sina renbäddade sängar ringde telefonen. Vem kan det vara, tänkte Emma. Hon skulle precis göra iordning middagen till de hemlösa som hon brukade bjuda hem varje kväll och klockan var inte riktigt så mycket att hennes åtaganden som jourhavande vän hade börjat. Tänk om något hänt? En rysning kröp längs ryggraden när hon lyfte luren. "Hallå?" "Det här är doktor Allvarlig från Intensivsjukhusets intensivvårdsavdelning. Vi har din make här." Tiden stod stilla för en sekund innan hon fann sig och frågade "Vad har hänt?" Doktorn svarade, allvarligt "Tyvärr är det riktigt illa. Vi misstänker att han har fått ett VIRUS." Emma kunde knappt andas. "Ett VIRUS? Och hur ligger blodtrycket?" Doktorn tvekade lite innan han svarade "Högst normalt."
I en dimma lyckades hon ordna barnvakt och tog sig till det intensiva sjukhuset. Hon visades till rätt avdelning och där, i en säng med många filtar, låg han, hennes make sedan 12 år. "Johan!" Hon försökte igen "Johan!". Inget svar. Doktorn tittade beklagande på när hon knäböjde vid sängen. Plötsligt röde sig makens ena lillfinger. "Johan! Kan du höra mig? Om du kan höra mig, vifta två gånger med näsborrarna för ja och en gång..."
Emma! Jaha, tillbaka till verkligheten. Maken piggnade till och jag åkte på mogendans. Kom hem och spenderade natten med att höra sonen kräkas. Underbara liv.
På bättre humör
Det kanske händer en gång i livet, åtminstone för oss vanliga dödliga, men i söndags impulsshoppade jag en ny bil. En svart. Vi åkte dit, berättade vad en blå bil kostar i Gävle och så sa han att Ok, ni får en svart för samma pris och så slog vi till. Om tre veckor kommer pärlan. Jungfruresan går till Öland, man ska gasa på ordentligt i början sa bilförsäljaren så vi kanske kommer ner på under fyra timmar den här gången :-).
Annars vet jag inte, kanske har något vänt. Har varit oförskämt glad idag trots att det varit en rätt hektisk dag. Kom på strax före lunch att jag skrivit morgondagens datum på alla mina prover så det var bara att ringa till lab och be om ursäkt. Igår skrev jag fel nummer precis överallt och jag fick be ännu fler om ursäkt. Bara att inse att siffror inte är min grej. Lisa kollade mitt hb iaf och om jag minns rätt var det 118, tänk att man kan bli så påverkad av det. Har ju känt mig som en hypokondriker med huvudvärk och hjärtklappning och yrsel. Ikväll har jag ätit broccoli, ska vara bra har jag hört.
Laddar inför helgen, först finmiddag på fredag och sen mogendans med tjejerna från jobbet på lördag. Och aningens singstar. Ska bli jätteroligt. Veckorna går verkligen fort nu, vintern försvann och våren ser jag bara genom fönstret. Nu måste jag lägga barnen så jag kan få smyghetsäta min underbart goda äppelpaj i fred.
En svart bil
Biljakt. Följande kriterier ruckar jag inte på:
- Miljöbil
- Liten
- Svart
Provkörde alla möjliga och omöjliga sorter. Pappa var med som barnvakt och sidodomare så det gick riktigt bra. Vi har bestämt oss men... Är det rimligt att betala över 8000 kronor för att få en svart bil? I rött är den billigast men den är så FUL. Bilsäljaren suckade åt oss när jag talade om att jag inte är gammal nog för en silverfägad och att en röd bil inte ens är värt att diskutera. Man kan beställa den i svart (för 8000 mer) eller så kan man åka till Gävle och köpa en. Förra årets modell med större motor och antisladd. Grr. Önskar jag vore mer som pappa, han skulle bara ha gått in, sagt vad han ville ha och lämnat sitt amexkort. Om man köper en begagnad bil är det klart man inte kan vara petig med färger men nu har vi ju chansen och jag förstår inte vad det är som kostar mer i svart än rött. Äh, säger Flickebarnet, jag kan måla den åt dig mamma. Ja OK då.
Förändringarna på jobbet. Vill inte gå in på detaljer och det är väl egentligen inget allvarligt. Vi verkar underligt nog också få fler och fler arbetsuppgifter fast det är knappt att vi hinner med som det är och igår blev det en timmes övertid och barnen fick vänta länge på sin pizza. Klart jag funderar, har jag sagt upp mig från mitt älskade jobb för DET HÄR? Ja Emma, det är precis vad du har gjort din dumma kossa. Deal with it.
Idag har vi iallafall nått botten på white trash-skalan. Vi åt lunch på Ica Maxi. Varsin korv med bröd och automatcola. 40 kronor för hela familjen och L satt i mitt knä och åt för det var så trångt. Jag blev så deprimerad att jag köpte oxfilé till middag, precis som om det skulle väga upp. Ska öppna en flaska vin så blir melodifestivalen mindre plågande. Nej då, jag kan nog erkänna att det är lite roligt att titta på. I en timme. När det kommer modern expressiv dans och oändliga omröstningar brukar jag somna.
I afton dans
Lite inspiration till att svänga era lurviga så här till helgen. Ingen dansar som Ahmet Zappa...
Är du pöppig?
Haft massor att göra idag, I like. Har kommit på mig själv med att flera gånger skratta åt en sak Lisa sa i tisdags, det var nog mer träffsäkert än hon insåg. Hon pratade om en ADHD-kille som var så uppskruvad att han trasslade in sig i gardinerna. Bokstavligen alltså, inte bildligt. Minns när V var i krypåldern och umgicks med sin bebiskompis som en dag trasslade in sig i gardinerna och rev ner hela gardinstången. Han utreds för ADHD idag. Nu ser jag inte detta samband som någon konspirationsteori utan mer som ett... ja observandum kanske. För det finns inte med i kriterierna enligt DSM IV. Än.
Har också fnissat lite åt raggningsrepliken Linda fick i helgen, "Är du pöppig?", på ren värmländska. Vad svarar man på det? Hade ingen aning om vad pöppig betydde heller men fyllgubbens lystna blickar mot Lindas bröstregion gjorde att vi kunde översätta det med storbystad. "Tja" sa Linda, "jag är väl det". Själv var jag mindre intressant men han tyckte iallafall att jag var vansinnigt lik hans kompis Martin (från Arvika, eller möjligen Sunne).
Uppdatering om fängelselåtar: Nej det står stilla. Eventuellt att det kommer en subkategori. Queenlåten Somebody to love och Bon Jovi-dängan Bad medicine till exempel. De har bara en rad fänelsetema i texten "I just got to get out of this prison cell, some day i´m gonna be free (ooo somebody...)" och "This is a prison you can´t break free (o o o you´re a loaded gun)". Vissa kanske hävdar att jag har för mycket fritid men å andra sidan, vad ska man göra 7 mil om dagen? Tack och lov för Rockklassiker.
Ang kryssningen
Om man vill veta mer får man vänta till de nya avsnitten av Färjan.
Hej bilist
Laddar med Stjärnor (sourcream & onion) inför morgondagens utflykt. Japp, det är dags för årets kryssning. Countrykryssning, yiii ha. Orkar inte putsa stövlarna eller ens lägga fram kläder, dagens arbete tog knäcken på mig. Vilken idiot tar ett sånt jobb? Just ja... Ja, det är ju omväxlande iallafall. Tur att man kan skratta åt eländet. Blev också lite förändringar på jobbet idag, återkommer när jag vet vad det betyder.
Pendlandet ger mig tid för filosofering, som sagt. Imorse var jag fascinerad av bilisters kommunikation. Om någon går ut i väggrenen och underlättar för omkörning finns det tre sätt att visa sin uppskattning på. Det vanligaste är att blinka, först åt vänster sen åt höger. Lagom trivsamt tycker jag, dock irriterande för mötande bilister. Det lite mindre uppseendeväckande tackandet är att försiktigy smyga upp handen framför backspegeln och vinka till. Som en drottningvinkning kan man säga. Classy. Den lite mer narcissistiske bilisten blinkar med varningsblinkers. Lite Over the top. Men det pirrar nog till lite extra i den omkörda bilistens mage, av uppskattning alltså. Den omkörde bilisten ja, han kan i sin tur välja att tacka för tacket. Det vanligaste är genom att vifta till med hellysen. Ja, jag tror inte jag har sett någon annan variant när jag tänker efter. Rent teoretiskt borde ju en drottningvinkning funka åt det hållet också. Varningsblinkers skulle jag inte rekommendera, det kan uppfattas som hotfullt. I alla fall av mig. Problemet när man tackar för tacken är att någon måste sätta ner foten och bryta mönstret. Annars skulle min blogg kunna bli hur lång som helst.
Vi har haft allvarliga diskussioner vid middagen ikväll jag och J och planerna nu är;
1. Bo kvar men påbörja projekt igen
2. Köpa en miljöbil
3. Ev flytta senare (till hösten kanske)
4. Ev sälja någon bil (haha troligt)
Teddybjörnen Fredriksson
För längesen... (vänta... nu) när jag fyllde fyra år... (ahhhh) fick jag en (nu) gåva av min... C.. far... G... En fin pres...D...ent, (grrr) när jag fyllde fyra år... Klang har stämt min gitarr och barnen tvingar mig att kämpa igenom Teddybjörnen Fredriksson med akustiskt akompanjemang. Shit jag har fullt sjå att klura ut ackorden och så ska man byta på rätt ställe också. Vackert. "Sjung om hon som vill pussas mamma" ber L. Ja men det är banne mig sista gången jag sjunger Cecilia Lind. "Och sen Teddybjörnen, bara EN gång till". Imorgon är äntligen den stora dagen när V ska börja på gitarrkurs. Vi kanske kan börja lira Lille katt eller Vad tar ni för valpen där i fönstret istället. Det känns rätt lockande just nu.
Ny jobbvecka. Har väl inget mer att säga om det. Kan ju se att det inte bara är ljuvt rosa med att jobba kontorstid, för det första känner jag mig utanför. De flesta av mina vänner jobbar inte kontorstid och våra luncher eller fikautflykter känns som ett minne blott. För det andra känns det lite ineffektivt. Alla börjar samma tid, vilket innebär att det tar ÄNNU längre tid för mig att komma till mitt lilla (haha) kontor. Och samma sak när alla ska gå hem samtidigt. Men, som J säger, jag ska ju vara glad att jag har ett jobb. Han är mer orolig för varslen än han säger.
Här kommer en uppiggning för alla måndagshatare (undrar vart Vs musikintresse tar honom, vad som helst utom dansband);