Enligt Emma

Kursen var helt OK, inga egentliga nyheter mer än lite påfyllnad men ändå blev det inte jobbigt att lyssna. Bra hotell och jag sov som en stock trots att jag egentligen har väldigt svårt att sova borta (utan barnen). Kan ha berott på vinet... man sover gott efter ett rejält glas rött. Jag kan mycket väl förstå hur insomnia kan sluta med ett alkoholberoende. Men oroa er inte, hemma somnar jag lika bra efter ett rejält glas pepsi eller en rejäl kopp kaffe.

Blev hämtad av familjen på stationen, sonen med fingret i luften. Han hade spelat bandy på gården och snubblat, och karl som han ändå är vägrat att släppa klubban och istället för att ta emot sig med handflatan tar han emot sig med klubban och lillfingret böjs rakt bakåt. Det var dubbelt så stort som det andra lillfingret och ganska blått. Ont. Hade jag varit på jobbet kunde jag ha skickat honom till röntgen direkt men nu var jag civil och fick ringa sjukvårdsupplysningen som sa att det var lång kö på akuten under kvällen, bättre ta det med familjeläkaren nästa dag. Så idag har vi visat upp fingret på läkarmottagningen, gjort en akutröntgen och blivit frikända. En rejäl stukning. Han är ordentligt omlindad (av mig för jag orkade inte vänta längre på akuten) och han fick välja mat. Bäst att passa på när allergisyrran är på fritids så vi åt buffé på Pizza Hut, Vs första. Ha, där gjorde Pizza Hut en dålig affär! Tror barnet fick i sig fyra bitar, två glas dricka och glass efteråt. Jag som betalade fullpris fick i mig tre utan kanter.

Helgen är nästan fullbokad som vanligt. Stan imorgon förmiddag, som resten av befolkningen. Får fikabesök på eftermiddagen. V har traderat sig en cykel i födelsedagspresent. Han har letat och hittade en ny mountainbike som han fick för 950 kronor. Hoppas den kommer i nästa vecka. Nu tror han att han inte får mer presenter men så kan man ju inte göra. Tyvärr lutar det åt att jag ger mig i mobilkampen och låter ungen få en kontantkortstelefon. Under protest. Fast han önskar sig ett par nya rullskridskor.

En rolig grej; när vi var på väg från vårdcentralen viskar familjeläkaren till mig: "Gud, vad söt han är!". Man hörde mycket sånt när han var baby men mer sällan nu när han nästan är 9 år.