Kulturell och neurotisk

Såg den sämsta barnteatern någonsin på barnens dag. Den började precis när vi kom förbi och barnen ville så gärna se. Det var en man med långhårig peruk och en kvinna med mustasch som fick ett barn som visade sig vara en spindel. De hette Jenny, Kenny och Fenny. Sen blev föräldrarna tvugna att separera och ha delad vårdnad om spindeln och sen kom de på att de nog skulle hålla sams och lyssna på varann istället och så flyttade de ihop igen. Jag sneglade på J mitt i föreställningen och fick verkligen bita mig i läppen för att inte skratta högt. Jag har nog aldrig sett honom se så lidande ut. Sensmoralen var nog att vuxna ska älska sina barn hur fula de än är och att de ska hålla sams och bo ihop. Men varför ge det budskapet till barnen? Blir det inte ännu värre då när deras föräldrar inte klarar det? Kändes som fel målgrupp. Nå, jag hade roligt iallafall- åt J.

Hamnade på en gräsmatta i en grannstad med campingstolar och termoskaffe på kvällen. Vi tittade på cruising och Js kompis var expertkommentator. Nu vet jag allt om Bonneville -64 hard top. Bland annat. Men rätt trevligt. Idag har det varit fotbollsmatch och kalas och släktingbesök. Fullt upp som vanligt. Bra det. Jag kan ju ha en tendens att bli lite låg på våren, särskilt när pollen är som värst och solen lyser. Inte deprimerad direkt men jag är ju lite neurotisk och det kanske ökar lite. Men det går rätt bra när jag har att göra. Fick ett bakslag när svärmors gravsten kom på plats. Tycker fortfarande att det är jobbigt med alla som dött omkring mig de senaste åren, farmor, svärmor och mormor. Den här låten spelades på mormors begravning och den har jag sjungit på i några dagar nu. Kan någon ta över?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0