Enligt Emma

Måste bara skriva ett inlägg om världens mest underbara baby. Jag är så stolt och så glad över att få vara hans mamma. Han är så stor och duktig och rolig. Vid 4,5 månader kan Sigge sitta utan stöd korta stunder, han ålar på golvet, han gör pruttljud och härmar ljud och han har precis lärt sig vända sig från rygg till mage och tillbaka. Han har två tänder i underkäken och han drägglar floder varje dag. Han älskar musik och är smart nog att göra skillnad på bra och dålig musik. Vi lyssnar på Skattkammarskivan och när det kommer larviga låtar som Mugge bigge eller Vattensången protesterar han vilt men han försöker sjunga med i Mitt lilla barn, Nöjd och Styrman Karlsson.

Han busar. Det började för en månad sedan på skötbordet. Precis när man skulle fixa till blöjan fram lyfte han på rumpan så blöjan for av och så skrattade han gott. Idag när V gosade med honom låssades han pussas men istället bet han V i näsan och sen skrattade högt. Och V också. Så underbara barn! Skrattet är så smittande och varmt att det skulle kunna frosta av frysen med dörren stängd.

Nappflaskan tar han utan problem nu och äter med god aptit. Nu ska bara mamma bestämma sig för att lägga ner amningen... Och han är vaken på dagen och sover på natten. Varje morgon vaknar jag av joller och pruttljud från spjälsängen och kan inte låta bli att le. Fast klockan är sju.

För tillfället är han glad nästan hela dagarna men det är helt omöjligt att fånga ett leende med kameran. Men jag ska fortsätta försöka :-).

Vad vill jag med det här inlägget? Bara skryta lite. Jag vet att det måste kännas hårt när jag först får de två bästa barnen på jorden och sen en till men... så har jag alltid otur i spel också.