Frigiven

Puh. Borde börja packa men just nu orkar jag bara titta på morgon-TV och dricka thé medan Sigge härjar runt. Om några timmar ska vi hämta hem stora sonen från innebanylägret och sen drar vi. Om vi har packat alltså :-). Blev ju lite knas i planeringen när jag tog på mig extra jobb men det ordnar sig. Så. Igår var sista dagen på fängelset. Fullt ös hela dagen, tänk vad en telefon kan ringa egentligen. Men sen tog dagen slut och det var bara: Ja, då går jag då. Och sen var tre och ett halvt år över. Inte för att jag väntat mig något men det hade varit trevligt med något avslut, kanske en chef som kom ner och sa tack för den här tiden eller nåt. Jag trodde inte att jag brydde mig men när jag körde hem kände jag mig lite ledsen ändå.

Vissa saker om bebisar glömmer man. Som hur mycket grejer man måste ta med sig hela tiden. Och på semester är det ju helt hopplöst. Funderar på att packa i flyttkartonger. Det är som att det ena leder till det andra; vällingpulver, då måste vi ha nappflaskor, då måste vi ha en diskborste, då lär jag packa diskmedel... Det tar aldrig slut. Kan det vara därför jag drar ut på det?

Positiva tankar, positiva tankar! När jag körde hem igår kom den här låten på radion och livet blev faktiskt lite lättare:





Kommentarer
Postat av: Lisa

Åhhh....vad trist...vi får fixa en egen fika när ni kommer hem från semestern eller ännu bättre vin =)

Ha en bra resa så hörs vi snart....kram (förstår känslan)

2011-06-22 @ 19:47:08
URL: http://lisasvardag.blogg.se/
Postat av: Linda P

Någon slags liten avtackning hade de väl kunnat fixa? Vad tråkigt, men skönt att du är därifrån! Lycka till nu! Kram

2011-06-22 @ 21:46:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0