Enligt Emma

Katastroferna avlöser varann. Vem visste ens vad en tsunami var för 10 år sen? Och härdsmälta? Det är skitläskigt alltihopa men vad ska man göra? Vi gör det vi kan. Vi tittar på melodifestivalen och äter chips. Igår gav jag det jag hade i plånboken till en insamling för flyktinglägren i Libyen. Men det känns så... ohanterbart?

Ja. Och katastroferna här hemma är de samma. Nya eksem, skrikande baby. Ålar som en mask på golvet, inte för att öva på att krypa utan för att klia sig. Men igår var han en mönsterbebis när vi var hemma hos L och F på middag och mello. Han var charmerande och sen åt han och sen sov han i vagnen i hallen. Inga problem alls.

Idag har vi tittat på baby Leo. Mycket sött gossebarn. Jag ville lyfta upp honom och lukta och gosa men lät bli för jag är förkyld. Tänk att de är så små. Och deras små rumpor som sticker ut när de kurar ihop sig som små bollar. Hur kan det finnas människor som gör illa spädbarn? Eller barn överhuvudtaget? Hm. Märks det att jag behöver sova? Babyn sover hyggligt men jag ger honom nappen ett par gånger per natt och det tar minst en halvtimme för mig att somna om varje gång. Ja, jag vet att det inte ens är gnällberättigat men jag är ändå trött.