Enligt Emma

Ipren och Alvedon, det är bra grejer det. Nej jag är faktiskt ingen martyr, ingen hade varit gladare än jag över att få ligga hemma och vara sjuk, men den här veckan GÅR det bara inte. På måndagen var jag på stan och ingen annan täcker ju för mig där. På tisdagen hade jag utbildning som jag var tvungen att gå på. I onsdags kände jag mig bättre och trodde faktiskt det hade vänt men på kvällen hade jag 38,4 igen. Imorse hade jag utvecklingssamtal med L och efter det var det lika bra att ge sig iväg till jobbet. Vid tre började jag få feber igen men då var dagen nästan slut.

Nu sover babyn och jag hostar lungorna ur mig. Har feber men har inte kollat hur mycket. Dags att gå och sova snart. En dag till sen kan jag vara sjuk. Tyvärr är helgen fullbokad redan nu.

Sigge-vildingen blir mer och mer galen. Han är verkligen inte rädd för nåt. Idag åkte han ner för källartrappan med sin sparkmoppe. Ett under att han inte fick mer än ett blåmärke. Han klättrar högt och lågt och kastar sig ut från stolar och bord. Helt galen i badkaret, jag är blötare än vad han är när vi är klara. Och inte bryr han sig om han ramlar och hamnar under vattnet heller, han bara skakar på huvudet och skrattar. Så här var ingen av de andra och det kanske är därför jag uppskattar det. Jag uppmuntrar honom inte men kan erkänna att det är svårt att hålla sig för skratt när han ger sig på tokiga stunts. Sen att han är så glad hjälper ju till. Men trött blir man. Han också. När klockan är sju vill han ha en flaska ersättning och sen lägger jag honom i sängen och säger godnatt och han får nappen och filten. Sen är det tyst till kvart i sju nästa morgon. Men då är det fullt ös igen.