Låååång vecka, kort helg

Så var det dags för nästa omorganisation på jobbet då. Suck. Är det nionde gången jag byter arbetsuppgifter nu sen jag började i september 2011? Då lär man tolka det som att jag är kass eftersom jag är så lätt att flytta på. Särskilt kass måste jag vara på det jag gör nu eftersom de arbetsuppgifterna inte är prioriterade och inte kommer tas över av nån annan. Så ett bortkastat halvår med andra ord. Mina nya arbetsuppgifter känns sådär. En behandlingsform som jag egentligen inte tror passar så många som faktiskt får den. Men inte som att man får välja...
 
Nej hörni, jag jar gnällt på jobbet länge nog men den här veckan har faktiskt varit hur lång som helst. Jag kan platsbanken utantill och snart får jag nog ge upp och söka nåt. Men jag vill gå kursen först.
 
Helgen flög förbi. Igår åkte vi till Kista galleria och flanerade lite. Så dåligt luft därinne att vi tyckte luften var frisk när vi kom ner i parkeringshuset. Men rätt trevligt. Sigge är ju ingen höjdare att ha med sig på shoppingtur men det funkade ok. Idag var L sjuk så jag och stora sonen åkte och storhandlade och sen hade vi lyxlunch utan allergiska syskon på Tzatziki. Vi är fortfarande mätta och båda hoppade över middagen idag.
 
På tal om mat, tre veckor med kaloriräkning nu. Trodde ni inte va? Och det är inte många dagar jag faktiskt använt alla mina tillåtna kalorier. Målvikten är ju 58 kg och i tisdags vägde jag 59,8 så inte långt kvar. Men jag känner mig inte smalare. Den enda riktiga förändringen jag har gjort är att låta bilen stå och istället gå till jobbet. Hem åker jag oftast med maken.
 
I helgen har jag också läst Sandmannen av Kepler. Jag hatälskar Keplerböckerna. Dels får jag ont i magen och mardrömmar av dem men samtidigt kan jag inte sluta läsa. Sen är det alltid några trådar som inte går ihop sig som jag grubblar över. Den här tog några timmar, Och en mardrömsnatt. Jag tycker nog att det var den bästa hittills men samtidigt har jag vissa funderingar som irriterar. Ska försöka att inte förstöra för er som inte har läst men; De som blev uppringda av snickare och chef för att därefter åka nånstans, varför blev de uppringda? Alltså, var snickaren och chefen hotade? Blev de mördade sen? Var det ingen som förhörde dem? Sen några småsaker; Trilafon är avregistrerat (nyligen men ändå), 10 mg Stesolid är knappast en dos folk blir medvetslösa av, vårdare ger inte injektioner och det är väldigt sällsynt att läkare gör det heller för det är sjuksköterskor som brukar sköta den uppgiften. Jag har vissa synpunkter på den beskrivna injektionstekniken också men jag är ju miljöskadad. Men det som stör mig mest är på slutet. Joona berättar allt han vet för sin kollega men det verkar jättekonstigt att hon inte berättar allt hon vet för honom. Borde ju vara väldigt intressant för honom? Eller läste jag för fort igen? Nå ja. Hoppas nästa kommer snart!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0