Enligt Emma

En del säger att de har en stad eller plats som de direkt känner är sin. Så känner jag för London. Jag blir lugn och glad och känner mig hemma direkt. Jättekonstigt för jag har inte varit där mycket och jag hittar inte, har inga favoritställen eller så, jag bara tycker så mycket om den staden. Barnen verkade dela min förtjusning. Tyvärr hann vi inte så mycket på vår turbosemester men vi såg alla turistgrejjer från en dubbeldäckare, vi åkte en båttur på Themsen, vi handlade på Oxford street och Regent Street och vi trängdes i varma myllriga restauranger. Hotellet var över förväntan och allt gick bra med mat och allergier. Nu blir det knäckebröd och kall vatten ett tag framöver här för vi måste åka tillbaka. Snart.

 

Att ha tre barn börjar märkas nu. Finns inte en liten minut över efter jobb, matlagning, träningar, matcher och möten, Vi går om varann här hemma och det känns som jag ligger ett steg efter hela tiden. Men vad ska man göra? Tur att vi har Klang och mamma och pappa som hjälper till med skjuts och barnvaktning när det kör ihop sig helt. Och snart tänker man väl tillbaka på den här perioden som en bra period i livet...