Har du vridit tillbaka nyckeln?
Var visst lite snabb att ropa hej förra vändan. Att de backade med scheman berodde bara på att vi nu ska jobba var tredje helg med minimibemanning men ha ansvaret för betydligt mycket mer än tidigare. Så det var visst 1-0 till arbetsgivaren ändå. Har aldrig varit så arg under ett möte i hela mitt liv, hade en puls på säkert 180 utan att ens överdriva och händerna domnade och jag fick myrkrypningar i benen. Men jag sa vad jag tyckte och nu kan ingen säga att jag inte protesterade. Dessutom fick jag veta samma dag att jag tydligen är huvudhandledare för studenter. Utan att bli tillfrågad. Ja, jag jobbar verkligen i en annan del av Landstinget.
Mer elände; Min bil gick sönder. Skulle lämna in den för lagning och konversationen mellan mig och Verkstadsmannen var ungefär så här:
E: Min bil är trasig.
V: Så pass? Vad är fel?
E: Jag kan inte stänga av den.
V: Du kan inte vad?
E: Ja, motorn vill inte stängas av.
V: Eh... Har du vridit tillbaka nyckeln helt?
E: Ehum... Ja.
V: Är du säker?
E: Säker? Men jag kan ju ta ur nyckeln och bilen går ändå.
V: Så den står och går utanför nu då?
E: Nej... jag släppte ju upp kopplingen så det blev motorstopp.
V: Aha.
Nu är det fixat iallafall. Men jag börjar undra hur jag alltid blir insyltad i märkliga händelser. H vill inte jobba helger med mig längre och hon är inte den första som har bett om helgbyte. Men antagligen den första som fått hjärnskakning under mitt arbetspass.
En annan del av Landstinget
Två dagar har jag jobbat nu. Sur, tjafsig, grinig och stridslysten blev jag efter en timme. Den arbetsplatsen är inte sund så är det bara. Men jag kämpar på och fokuserar på det goda; patienterna och många av kollegorna är ju faktiskt otroliga. Har nyss tackat ja (varför tackar jag alltid ja?) till att ansvara för ett av programmen trots att jag vet att jag kommer ångra mig många gånger. Dessutom är jag allergisk mot just det preparatet. Men. Imorgon får vi information om nästa omorganisering. Har sett på Sjukhuset om Akademiska många gånger och har funderat på om det skulle vara möjligt att göra en dokumentär om Psykakuten- en annan del av Landstinget. Kan man göra ett program och tokroliga människor med en utvecklingsstörning utan att det blir kränkande borde man kunna visa lite av psykiskt sjuka personers liv. Även om det kanske mest är personalen som är intressant. Eller om beroendepatienter. Tror säkert att de skulle ställa upp och visa folket en mer nyanserad bild än bara som hotfulla manipulerande psykopater. Men det är nog inte politiskt korrekt, vi behöver nog ha en mörk bild av missbruk och beroende för att ha nåt att skylla på när vår cykel blir stulen.
Här hittade jag på You tube; Familjen bilåkarsång. Njut.
Damrally
När man kör många gamla bilar på en lång rad så går det inte så fort. Om man gasar och bromsar hela tiden och framförallt kopplar så får man ont i vaden, särskilt om man har högklackade skor på sig. Men det är den enda skadan jag har så det kan jag leva med.
Ett sent avhopp gjorde att det bara blev jag och L och P (P är min kompis som inte börjar på L och det står för Piia, bara så ni inte tror att jag bara byter ut bokstäver). Hela rallyt gick bra ända till Sura när det började ösregna och min vindrutetorkare gav upp och två självmordsbenägna älgar kastade sig framför min bil på Olbergavägen (som om de ens hade blivit repade på underbenen av min lilla Austin). Men vi gick i mål med hedern i behåll.
Skulle ha åkt till Gröna Lund idag men det regnar och regnar så vi åkte till Lek och buslandet i Örebro istället. Halvkul, för mig och J, helfestligt för kidsen och det var ju meningen. Drack thé hos L (innea) och nu äter jag gräddnougat till middag och har ångest för semestern är slut och jag måste JOBBA imorgon. Skit.
Victory at last
Telefonen ringde på eftermiddagen igår. Vi går tillbaka till det gamla schemat. Alla sköterskor hade gått ihop och vägrat och efter ett krismöte fick ledningen backa. Det kan löna sig att protestera. Men inte att strejka tydligen... I vilket fall är jag glad nu. Betydligt bättre att ha en av tre helger lediga tillsammans. Yeyh.
Allt färdigt för damrallyt utom strumpor med söm. Såg att det fanns på Sivletto men hinner inte åka dit eller beställa så jag får väl frysa. Lilla L är så fin i grå klänning och pärlhalsband och bilen är välputsad. Ska övningsköra lite mer i högklackade skor men sen är det klart. Sen Gröna Lund på söndag, blir en tuff helg.
Idag börjar L sin inskolning på fritids och på måndag börjar hon i förskoleklass. Jag ska på möte med köket i eftermiddag om hennes allergier. Hon själv sitter i soffan med nya manchesterjeans och ny tröja och ryggsäck på ryggen och hästsvans, färdig att gå. Nu då mamma, kan vi gå nu då? Vännen, hon är lyckligt ovetandande om att hon ska gå varje vardag i tretton år.
Glömde
...berätta om semestern. Barnen tyckte bäst om High Chaparral, särskilt L som var sheriff och sköt pensionärer på ICA i en vecka efteråt. På andra plats kom Medeltiden och det var särskilt V som gillade jycklarna.
Skitkarl
Vi hade bröllopsdag i söndags. I lördags sa J att "imorgon kväll ska jag spela innebandy". Ha, tänkte jag och blev alldeles glad, kommer han faktiskt ihåg att vi har bröllopsdag och ska överraska mig och säger att han ska spela innebandy bara för att förvilla mig? Det kunde ha varit så. Jag avbokade barnvakten (Linnea) för i vilket fall skulle hon inte behövas. Söndagen kom och jag började oroa mig för att han faktiskt skulle spela innebandy och inget annat. Så TRE gånger nämnde jag att det är den 10e augusti idag. Kvällen kom och karln åkte iväg för att spela innebandy. Ja, för att spela innebandy. Han kom hem vid halv tio och då hade jag köpt blommor och choklad och han frågade varför. Suck. Men vad tror du? Vad har du glömt varje år i augusti de senaste 6 åren? Först då trillade poletten ner och han hade mage att kalla det en "engångsförteelse". Ja, en gång om året. Har fortfarande inte fått någon sorry-present. Men å andra sidan är han ju väldigt upptagen. Han sitter på en pall och polerar kromen på gammelbilen med en tandborste.
Ingen bra vecka. Träffade jobbarkompisar på Willys som antydde schemaförändringar och idag trillade schemat ner i min brevlåda och nu ska jag tydligen jobba varannan helg igen. Jag började grina. Med Js puckade schema och mitt ännu sämre schema betyder det att hela familjen är lediga samtidigt en helg av sex. Och vem ska ta hand om barnen när vi båda jobbar? Det här går ju inte. Vad ska jag göra?
Familjesemester
På väg till Kalmar i en igenimmad bil. Trångt. Jag i framsätet, J kör. V och L bak i sina bilstolar och så pappa ihopträngd bredvid. Regnet öser ner och det blåser storm när vi kör över ölandsbron. Ändå är det 20 grader ute och så fuktigt inne i bilen att min frisyr bäst kan beskrivas som afrikansk. I CD-spelaren snurrar en Jonny Cash-skiva och alla fem sjunger med så högt det går:
It ain´t me, BABE. NO NO NO! (Eller WOW WOW WOW som L sjunger) It ain´t me, BABE. It ain´t me you´re lookin for... BABE!
Och jag blir överfallen av en känsla av obehag och en vilja att fly. En lust att gråta. Och samtidigt vanlig hederlig lycka och glädje kanske lite stolthet över min familj. Imorgon åker vi vidare till nästa familjebesök, till min bror på Gotland. Färjan vi skulle åka med är naturligtvis inställd på grund av hårt väder men vi har lyckats boka om oss till eftermiddagen. Postafen är inhandlat och spypåsar framplockade. Och Jonny Cash är laddad i CDn. Kan det bli bättre?