Mot Tänndalen
Barnen är ivägskickade och det är dags att börja packa. Ska hämta vid skolan före tolv, sen står pappa beredd och sist svärfar. Sen underbara femtio dryga mil upp i ingenstans. Har laddat min ipod hela natten men den är fortfarande inte klar. Förstår faktiskt inte storheten i ipods, skulle hellre ha en kopia som jag kan ladda normalt. Nu har jag Sharepod och då går det lite bättre att byta musik, när jag försökte med itunes blev jag vansinnig. Har bestämt mig för att hyra all utrustning, mina gamla skidor är 15 år och pjäxorna ser ut som nåt ur en science fiction-film från 80-talet. Skidskolan för barnen börjar imorgon och J var och köpte ännu en jacka igår.
Fortfarande lite deppig. Känns så konstigt att inte vara en del av allt det där längre. Egentligen skulle det kanske varit bättre att börja direkt på nya jobbet, inte ha en veckas semester, men kanske kan jag koppla bort allt om jobb när jag kommer hemifrån. Det var tanken iallafall. Lite sugen är jag ju på att börja också, har sorterat mina jobbpapper och prylar och valt vilket stetoskop jag ska ta med mig. Och vilken sax, har ju fått en del reklamsaxar, men så kom jag på att jag kanske inte kommer genom metalldetektorn med en sax. Det blir lite omställning.
Min favoritbebis kom och hälsade på igår och hon tänkte skrika åt mig men så somnade hon mitt i skriket. J säger att det absolut inte blir fler bebisar här i huset, alla hans traumatiska minnen av att ha en kolikunge kom tillbaka. Och visst minns man sömnlösheten och vankandet i mörkret och framförallt frustrationen. Men hon slutade ju skrika. Till slut. Men skrikbebisen har ju vuxit upp till ett mer högljutt barn än den lugna bebisen har. Han är fortfarande lugn och sansad och hon är... ja inte det. Det måste ju ha påverkat på något sätt och nu pratar jag inte om sjukdomsvinst. Hon skrek när hon ville något och det gör hon fortfarande. Att hon pratar så mycket tolkar jag som att hon nu kan uttrycka det hon känner och tar tillfället i akt att göra det hela tiden. Ja, tack för den analysen doktor Freud.
Ha det bra, kommer hem på lördag eller söndag!
Enligt Klang
Klang påminde mig om en film vi såg för nåt år sedan. En underligt konstig men på något sätt bra film, belgisk av någon anledning, som heter Aaltra. Kolla på det här klippet, notera tonartshöjningarna och texten, framförallt efter ca 2 min (I Want a pony?). Vackert väl? Man blir lite sugen på karaoke...
Ännu mer deppig idag. Bläddrade i boken jag fick och i pärmen var det skrivet så fina saker att jag nu är övertygad om att jag valt fel. Ja, jag vet att det blir bättre när jag börjar nya jobbet men man måste sörja innan man kan gå vidare. Sägs det :-).
Sista dagen på mitt älskade jobb
Så blev det då sista dagen på jobbet. Gick upp före sex och la ihop tårtorna och lyckades ändå stämpla in strax efter sju. Massor att göra med utskrivningar och inläggningar som vanligt en fredag men vi lyckades pressa in en 11-fika med kaffe och tårta. Ny fika vid två med kvällspersonalen. Jättemärklig känsla hela dagen, var precis lika nära ett gapskratt som en gråtattack. Fick ett jättefint halsband från alla. Fick också presenter av överläkaren, ett ödlesmycke (han mindes min ödleskräck i Malaga), en flaska vin och en bok om Polen, jätteroligt och väldigt oväntat. Städade ur skåpet och tömde mina fack. Blev så glad när en patient jag kämpat länge med äntligen blev inlagd en halvtimme innan jag gick hem. Det var svårt att lämna nycklar och larm och jag var tvungen att ringa J på väg till fritids för att spegla lite. Hoppas jag tagit rätt beslut nu.
Barnen ville baka efter fritids men när vi fått fram socker och mjöl kände vi att vi ville vila istället så nu ligger jag framför That 70s show och barnen ser på Barnkanalen. Ska fira min frihet med McD och chips när vi orkar ge oss ut. Kanske till Linnea ikväll. J jobbar hela helgen så jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på. Känner mig lite deppig och vill nog helst äta choklad. Eller shoppa.
UR SPÅR!
Förbereder oss för skidresan nästa vecka...
Ledsen, arg och frustrerad.
Just nu känns det bara Herregud så skönt att få slippa jobba där mer! Skitdag. Och jag lägger allt på mig själv "jag skulle ha, borde ha, kunde ha..." Och någon annan råkade illa ut när det borde ha varit jag, bara för att jag ville flexa hem tidigt. Vilket jävla jobb vi har! Vi strejkade och fick några kronor, det skulle ha kommit fram vad vi FAKTISKT handskas med, vilka beslut vi tar och vilka konflikter som uppstår och vi borde ha så många tusenlappar mer i månaden. Idag känns allt så negativt att jag inte ens tror att det blir bättre på fängelset. Liknande situationer kommer uppstå. Liknande personer finns där också. Vad fasen tyckte jag var intressant med psykiatri egentligen?
Jag har svårt att släppa jobbet när jag kommer hem, det vet jag. Det har inget att göra med mitt yrke eller arbetsplats, jag var precis likadan på leksaksaffären och äldreboendet. Det svåra med det här jobbet är att jag inte kan ösa ur mig när jag kommer hem pga tystnadsplikten. Och idag grät jag nästan. Då hade vi ändå speglat på jobbet men där är det alltid någon som bagatelliserar det som hänt och även om det inte var så farligt för den personen så fanns det andra som blev betydligt mer berörda. Och det förvånar mig fortfarande att trots vår enormt erfarna personal går vi i exakt samma fällor igen och igen. Otroligt frustrerande. Fyra pass kvar nu.
Kolla vad jag har fått!
Jag har haft lyckan att bli nominerad.
Det är min gamla vän Linda som nominerat mig, läs hennes blogg. Nu ska jag ge den vidare och här kommer följande bloggar som jag alltid läser.
Reglerna för den som vill ge vidare en award till andra:
- De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.
- Länka till den bloggen du fick den ifrån.
- Ge den vidare till så många andra bloggare du vill & länka till deras sidor.
- Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.
And the nominated are:
Lisa
Linnéa
AK
Ingela
De, och Lindas, följer jag oftast. Ni är nominerade...
Turunge
En bra helg. Igår ringde en kollega och hade en extra biljett till julgransplundring så jag och L följde med. Så fort vi kom in såg L lotterivinstbordet. Störst pris var en uppblåst gummibåt. "Den ska jag vinna!" Tja, kan bli lite svårt för jag glömde pengarna hemma. Letade genom alla fickor och hela väskan och fick till slut ihop fem kronor till en lott. Vi dansade och fick godispåse och när lotteridragningen började stod L längst fram vid scenen. Tredje numret var hennes. Hon blev så glad och skrek och sprang upp på scenen och sen valde hon, naturligtvis, gummibåten. Hon har lekt med den hela dagen idag. Hon har sån otrolig tur den ungen. Kommer ni ihåg sista april?
Efter den festen åkte vi till nästa. L och F bjöd på tacos och rödvin. Alla vet ju att jag inte klarar rödvin så bra, efter ett glas är jag i god form och två glas är över gränsen. Tror jag drack tre. Men då lyckades jag hälla ut hälften över både mig, J och Ls köksbord. Trevligt var det iallafall.
Många har frågat hur V reagerade på Julklappen. Ja, hur tror ni? Hårdrockarsonen alternerar mellan Metallica och Black Sabbath. Vi har investerat i hörlurar åt honom. Och jag har anmält honom till gitarrkurs men tyvärr blir det inte förren i höst. Men han har ju sin privatlärare.
Och så angående Budapest: Nej. Vi ska till Tänndalen, med barn och svärfar. Och min far.
Freaky Fredag
Först lite filmtips:
Ten inch hero Feel good-komedi, lite förutsägbar men varm och vänlig.
Hot Rod Napoleon Dynamite-inspirerad puckokomedi. Cool beans!
Lars and the real girl J hatade den, antar att det kom för nära. Knäppisar är tydligen
bara mitt område.
Så. Jag har jobbat och tittat på film. Och nu är jag ledig. Nio pass kvar. Jag och maken funderar på att åka nånstans några dagar. Själva, alltså ensamma, utan barn och svärfar. Har nämligen fått semester beviljad sista veckan, vilket jag iofs räknade kallt med men ändå. Budapest verkar vara vårt resmål. Skulle boka idag men nu är han på en innebandyturnering så det blir väl imorgon kanske. Mina polska vänner på jobbet röstar på Krakow. Prag var ju trevligt och dit åker jag gärna igen. Men från början var det ju Berlin vi diskuterade. Om man skulle kolla med barnvakter först? Eller är det fusk?
Fick gosa lite med babybollen Heaven igår. Hon skrek åt mig. Redan vid två veckor börjar hon se ut som en bebis, den där nyfödda blinda kattunge-känslan är på väg bort. Snart håller hon upp huvudet och sen står det inte på innan hon kallar Linnea för kossa och slår i dörrar. Happy days.
Vi tog ledigt ikväll barnen och jag och åkte till McD och hämtade middag. Nu vill dom ha popcorn och det kan dom väl få. Sen vill dom se Dansprogrammet men där drar jag gränsen. Vilket dravel! Då spelar jag hellre Uno och det är påfrestande ska jag säga, särskilt när V vägrar förlora och L inte kan lära sig regler.
Trettondag
En ledig dag för hela familjen. Samtidigt. Vi hade inget planerat men det blev fullt upp ändå, som vanligt. Efter frukost kom grannen med lillkillen och lekte här, vardagsrummet här var fullt med allehanda ungar och han tycker det är så roligt att få nästan vara med. Och de stora barnen är jätteduktiga och tålmodiga med den lilla. Sen blev vi bjudna på lunch hos Vs kompis föräldrar hela familjen, jättetrevligt. Tog en liten promenad och sen ville Linnea ha med mig på shoppingtur. Bara jag som shoppade :-). Hittade ett par jättesnygga byxor som satt så bra men tyvärr var en halvmeter för långa. Så ikväll ska symaskinen fram. Ha. Men jag måste ju försöka iallafall.
Nedräkningen på jobbet har börjat. Tror jag har elva pass kvar nu. Det känns overkligt. Jobbet är så... intensivt kanske man kan säga, och jag har levt med det i nästan tre år nu och så får jag inte gå dit mer. Jättemärkligt. Men det är väl dags. Fast jag tror ändå att jag kommer tillbaka någon gång, till sluten psykiatri alltså, antagligen inte till samma avdelning. Jag tillhör dom som aldrig skulle åka på semester till samma ställe flera gånger, förstår inte poängen. Öland och så, visst, men det är ju av praktiska skäl. Skulle aldrig åka på samma charterresa två gånger, vissa återkommer ju till och med till samma hotell. Been there, done that. Och tänk på allt man kanske missar, andra ställen kan ju vara mycket bättre. Så är det med jobb också. Men visst kan jag gå in på timmar ibland...
2009
2009. Festen som kom av sig. Ingen kom. Men vi kände det på oss och slog in på plan B. Vi akutbjöd alla föräldrarna som gärna kom. Vi åt och åt. Räkor med baguette och limeaioli, fläskfilé med potatisgratäng och champinioner, ostbricka en lätt chokladtårta till avslut. Den minsta ungen somnade elva och sonen fem minuter senare. Jag höll mig vaken till alla gått hem halv ett.
Så är det över då, både jul och nyår. Inget direkt att lägga på minnet. Nu tittar vi framåt mot ett bättre år. Inte för att 2008 var dåligt, men här är väl höjdpunkterna;
Specialistutbildningen klar, magisterexamen också.
Började jobba på fängelset.
Damrallyt.
Jobbresan till Malaga.
Baby Heaven.
Förväntningar på 2009;
Nytt jobb.
Flytta? Ska övertala J bara.
Dålig ekonomi (ska ju betala tillbaka studielönen till landstinget).
Kortsiktiga mål är att göra om hallen och trappan, förhoppningsvis köket också. Och så skulle jag vilja gå på krogen med Piia, vi har försökt hitta en bra dag sedan i somras utan att lyckas. Countrykryssningen med L kommer bli en höjdare och barnen ska äntligen få lära sig åka slalom på påsklovet i Tänndalen.
Idag är stora pizzadagen läser jag i tidningen. Nej, blir det inget av med är inte alls bakis. Däremot skulle jag kunna tänka mig familjebio och Jensens biffhus. Men jag får nog inte J ur huset för han har upptäckt att han får in Rockklassiker på analoga radion.