Dagens outfit
Idag var det svårt att få ihop det, tvättkris och ostadigt väder. Tillslut fastnade jag för leggings från HM, nedrullade i midjan för att hamna under magen och uppvikta nertill för att slippa bli alltför dammiga av en decimeter byggdamm som virvlar omkring på övervåningen. Till det valde jag en svart t-tröja med trendigt motiv. Eller, det var trendigt när jag köpte den 1994, den 30 maj på min 18-års dag. Metallica spelade på Stockholms stadium och det är otroligt att den tröjan lever än. Jag tycker inte att man ska sunka ihop totalt bara för att man är gravid utan det gäller att hålla stilen.
Nu väntar jag på att J kommer med kebabpizza. Hela helgen utom idag till lunch har jag sluppit laga mat. Filéfrossa i fredags, korv och bröd med kvarteret på städdagen till lunch igår och trerätters 70-års middag till kvällen. Bra helg faktiskt. Och L mår bra, hon hostar men inget akut längre. Hopp om livet. Tyvärr är det måndag imorgon igen.
En tur till barnakuten
I natt kom L in till oss vid tretiden och lät som en säckpipa. Det både rasslade och visslade om henne och hon hostade som en sälunge. Jag hörde direkt att det inte var nån mening att ligga kvar. Framförallt var hon rädd. Hon fick varken in eller ut luft. Tyvärr är jag lite för lugn i såna situationer men jag tyckte vi kunde nog klara det här. I med Mollipect och några snabba puffar Buventol, sen in i rummet med fönstret på vid gavel för lite andning. Men när det gått en halvtimme och bara en marginell förbättring skett ringde jag 1177 och meddelade att det är dags att inhalera. Turligt nog var vi ensamma på barnakuten och hon fick inhalera adrenalin och fick en Betapredkur direkt. Efter en halvtimma började hon få lite luft i sig men lät fortfarande rätt illa så det blev ett par inhalationer av Ventoline innan vi äntligen kunde åka hem. Läkaren sa att det var lika mycket krupp som astma, det var därför hon varken fick in eller ut någon luft. Lilla L, och vi som trodde det var över nu. Det värsta var nästan att vi missade läkartiden på Hudmottagningen idag eftersom hon har feber. Ny tid om en vecka. Håll tummarna nu för att vi får sova i natt!
Idag håller vi oss vakna. L och jag har sått frön, tvättat, städat och lagat mat. Men nu är energin helt slut och hon ligger här bredvid i min säng och slötittar på TV. Än så länge låter hon OK. Svärfar ska ta med V på veckans gitarrlektion och vi tänkte bjuda honom på hamburgare till middag sen. Igår fyllde J och på torsdag fyller Klang och på fredag pappa så vi ska på familjemiddag på lördag. Men jag undrar om det inte kan vara dags att förödmjuka storebror på filéfross på fredag...?
Duschslangen som sprängdes
Den här veckan går till historien som en av de värsta någonsin. Inget positivt alls, bara något nytt hemskt varje dag. För snart tio år sedan exploderade mitt däck på min älskade Golf rabbit på E 18 i 90 km i timmen. Sedan dess exploderar saker runt omkring mig med jämna mellanrum. Veckan började med duschslangen. Tyvärr var det V som drabbades. Om vår familj var en Bamsetidning skulle V vara Lille Skutt, harig och orolig för det mesta men sen tillslut vågar han och är mycket nöjd med sig själv. (J skulle vara Skalman med sin nördighet och besatthet av tider, L skulle vara Vargen, full av bus och den som ändå är coolast, jag skulle vara Bamse, mest för att jag vägrar identifiera mig med den själslösa Brummelisa). I vilket fall stod han och duschade när slangen blev som en ballong och Poff - vatten överallt. Nu har han återhämtat sig och J har köpt en ny slang.
Det årliga besöket på allergimottagningen resulterade i en ny remiss till Hud eftersom Ls händer är "oacceptabla". Det lite positiva är att vi får komma redan på onsdag. Sen upptäcktes också att blåsljudet på hennes hjärta inte alls har blivit bättre utan nu hörs både ovanför och nedanför och misstänks vara ett genomströmningsproblem, ev något klaffel. Remiss till hjärtmottagningen och ultraljud av hjärtat.
Nedläggningen av allergispåret kommer inte påverka oss så mycket, under ett år framåt. Men när L börjar trean ska hon gå i en helt vanlig klass och vara på ett vanligt fritids. Underbart. Som vi har kämpat till ingen större nytta. Bara se hur händerna ser ut nu, inte så troligt att de blir bättre när barn sprider djurhår omkring sig hela dagarna. Suck.
Fick dra ur ett svar från arbetsgivaren och från och med imorgon har jag inte längre patientnära arbete. Jag ska dela mediciner, städa läkemedelsrum och tömma papperskorgar. Jo, allvarligt. Tyvärr tror jag inte att det kommer hålla men vi får väl se.
Veckan avslutades med en hemsk händelse på jobbet och jag har fortfarande inte riktigt landat. Dessutom är jag för gammal för att vara gravid. Tror egentligen att det skulle vara lag på sjukskrivning för gravida 30-plussare. Jag har en puls som en abstinent alkoholist och idag tog knäna slut. Kan inte gå i trappor utan att få tårar i ögonen och vi har badrummet mitt i trappan. Många tårar blir det. Nu behöver jag verkligen något positivt i mitt liv för att orka vidare. Om bara babyn kunde sparka lite så jag vet att den är OK iallafall?
Något labil
Riktigt tungt på jobbet just nu. Dels har vi varit underbemannade samma vecka som de öppnade nya platser och dels får jag inga besked om vad jag får och inte får göra. Och jag vägrar göra en riskbedömning på mig själv, det är faktiskt arbetsgivarens ansvar. Jag är inte särskilt orolig för babyn när jag jobbar men samtidigt... jag äter inte brieost för det finns en miliondels promilles risk att smittas med listeria men jag går till jobbet varje dag och gör mina vanliga arbetsuppgifter. Rimligt? Nej inte ett dugg. Men hoppas på svar i nästa vecka för det känns väldigt olustigt allting just nu eftersom jag får väldigt olika besked varje dag.
Annars har jag en bra period just nu. Jag får sova (kan sova 15 timmar per dygn utan problem), ingen större ryggvärk, halsbrännan har inte börjat än och illamåendet har lugnat ner sig. Dessutom intalar jag mig att jag är rätt smidig och att det inte syns så mycket, vilket barnen tycker är jätteroligt särskilt varje gång jag slår magen i en låda eller en vägg eller en annan människas rygg i ICA-kön.
Jag har inga cravings alls, men det har jag aldrig haft heller. Visst är jag sugen på vissa saker och klarar inte av andra men inte så jag måste ha nåt särskilt mitt i natten. Igår vaknade jag och längtade efter Mums-mums. Försökte få J att åka och köpa men han vägrade. Men sen köpte han några på eftermiddagen och jag började gråta, lite för att han är så snäll men mest för att två hade blivit krossade. Så är mitt liv just nu. Idag har jag gråtit för Polen. Kan inte ens tänka på det. När jag väntade L var Twin Towers-grejen och nu det här.
Var på Lek o bus-landet i Örebro idag. Vi skulle ha badat på äventyrsbadet men Ls eksem är skitfula igen med stora djupa sprickor så det gick inte. Men de var nöjda ändå. Jag började gråta för det luktade så äckligt av maten. Men, som sagt, en bra period just nu!
Påskhelgen är över
Traditionsenlig påsk på Öland. Elvakaffe på altan, äggjakt och pocketböcker. En sväng till Kalmar för lite shopping. Det är långt till öland men när man väl är där är det total avslappning som gäller. Mat och mah-jong.
Nu börjar jag bli så där stor. Jag skojar inte när jag säger att i genomsnitt två olika personer frågar mig dagligen om det är tvillingar. Fyra veckor kvar till ultraljudet. Men av erfarenhet vet jag att jag har en livmoder som ett badkar och jag blev lika stor med de båda andra. Då blev jag brydd när folk frågade om tvillingar. Nu bryr jag mig inte. Det är nog det som är skillnaden med att vänta sladdis. Jag är lugn. Jaha, om det är tvillingar? Då får vi hitta på två namn. Men klart man märker av att vara stor. Har gått upp tre kg. Måste redan vakna för att vända mig i sängen och vill helst bli uppdragen ur en stol eller soffa. Och redan nu känner jag av ländryggen. Nåja. Bara ett halvår kvar :-).
Imorgon ska jag till dr med V och hans knöl som fortfarande är kvar på halsen. Sen jobba. L fyller 8 så svärfar kommer och fikar på kvällen. Kanske morbror också?