Sen kom verkligheten
Labil kvinna
Den här veckan har varit arg. Jag har varit arg. Har härjat på jobbet och slagit i dörrar och fått utbrott över allt möjligt och idag var jättejobbig. Mina stackars kollegor är helt förfärade. Och jag vet inte vad det beror på. Visst har jag haft massor den här veckan med skolstart för de stora och J som jobbar kväll och föräldramöte och tårtbakning och packning och planering inför helgen. Till råga på allt ska V på tältutflykt på måndag och vi fick en packlista längre än barnens önskelistor brukar vara till jul och han åker innan vi hinner hem så idag har vi packat stålull och myggmedel och gud vet vad. Och har haft fullt upp på jobbet med att göra klart det jag håller på med så jag kan vara ledig på min semester. Men nu så. Nu. Borde jag vara nöjd.
Ändå känns det inte helt bra. Vi har aldrig åkt ifrån barnen tidigare, utom en helg i Nådendal 2006 när svärmor levde. Vi har liksom aldrig tyckt att det verkar roligt att åka utan dom. Visst har de sovit borta och varit på läger och så men aldrig alla samtigt. Och jag har varit borta några gånger och J också men aldrig samtidigt. Och nu undrar jag hur jag tänkte. Visst, jag vill ha sovmorgon och en schysst shoppingtur utan barn men tre dygn?! Nej det har jag aldrig känt något behov av. Men lite sent att ändra sig nu. Tur att vi inte kommer att ha råd med såna här utsvävningar de närmsta två åren :-). 
Ett kilo per år?
Första arbetsveckan. Jag är så trött! Varje kväll har jag varit gråtfärdig av trötthet och varje kväll har jag haft saker inbokade; möten, städkväll, storhandling... Och höll på att bryta ihop igår när min flex plötsligt stod på minus tolv timmar och ingen kan förklara varför. Har haft plus tio timmar hela sommaren men kan inte bevisa det på något sätt. Så jäkla surt, jag som hade planerat att ta ut en eftermiddag när barnen ska vaccineras och sen en hel dag. Men nu stal Landstinget tre arbetsdagar av mig istället. Roligt. Idag gör jag ingenting, skrotar omkring i sovtröja och plychbyxor och surfar lite planlöst. Har hittat ett jättestort shoppingcenter bara någon kilometer från vårt hotell i Prag och där finns alla de butiker jag ville till. Så ser mycket fram emot resan nu. Om en vecka är vi där.
Var så upprörd förra helgen när jag vägde mig och hade gått upp nästan 2 kilo under sommaren. Idag hade jag gått ner 1,5 kilo från förra veckan. Hm. Antingen är det väldigt stressigt på jobbet eller så är vågen trasig. Men bra det. En kollega (manlig förståss) har berättat att efter 35 ökar kvinnor i genomsnitt ett kilo per år och det är jättesvårt att gå ner eller att hålla emot. Mm, tack. Men undrar hur länge man gör det, om det ens stämmer. För i så fall skulle jag väga knappt 100 kilo vid 70-års ålder...
Nästa vecka är Js sista eftermiddagsvecka någonsin. Konstigt. Sen blir han student. Inte bara positivt med det tyvärr, dels riskerar han att bli utförsäkrad av en märkligt anledning och dels får Sigge mycket mer tid på dagis. Han tycker mycket om dagis och det är väl inga problem så, men han är väldigt trött när han kommer hem. Och idag var han trött och irriterad och fick sova middag tidigt. Men vad ska man göra?
Hoppade på karusellen
Jaha ja. Nu är hela underbara sommaren bara ett litet ljust minne, nu tar verkligheten tag i en igen. Började lite lugnt på jobbet på stan men där fanns inget att göra, kom inte in på mailen och hade telefonen på mottagningen. Så på lunchen gick jag till biblioteket och tog sen bussen till sjukhuset. Skulle jag inte ha gjort. Det var som att hoppa på en karusell i högsta fart. Galet. Lyckades spärra mitt datorkort för jag var stressad och hade bråttom att komma åt en journal. Fick skäll av patienter och kollegor för att jag haft semester (!) och telefonen ringde konstant mitt i kaoset. Byggjobbare och kontorsflyttningar och glada och arga människor. Ja, ibland undrar man. Till slut hittade jag koden och lyckades komma in i datorn men kom hem en halvtimme för sent och har stressat hemma för att få i barnen mat, lägga fram grejer tills imorgon och jaga in ungar i duschen. Nu lägger pappan Sigge och jag sjönk ihop i min fåtölj och tänker på chips. Men nej. Har gått upp nästan två kilo över sommaren så här blir inga chips. Eller, kanske bara lite.
Fortfarande besatt av islandshästar. Lånade böcker på biblioteket och har pratat med alla kollegor om dessa underbara djur idag. Har fått med mig en till kollega på ridskolan så jag antar att jag låter entusiastisk. Var på tur med grannarna i lördags och det är ju så himla roligt! Antar att jag kan stå ut med kaoset på jobbet om jag bara får en egen hästkväll i veckan. Jo. Det kan jag.
Sista semesterprojektet
Fick ett ryck i veckan och skulle absolut göra om i sovrummet. Fick ingen direkt respons så det slutade med att jag gjorde det själv. Var lite klurigt med all mönsterpssning men det gick till slut...
Före...
Efter...
Mönstret på nya yapeten är liljekonvaljer, lite svårt att se 
Idag har vi varit gifta i 10 år. Svårt att tänka sig. Vi fick farfar som barnvakt och promenerade till hamnen och åt bouillabaisse och drack cava. Väldigt fint. Snart åker vi till Prag och fortsätter fira. Imorgon ska jag rida... igen! Har fått grannarna att följa med på turridning imorgon förmiddag, ska bli jätteroligt!
Vadå dåligt väder?
Ser man ju på bilderna att det varit strålande sol varenda dag!
En hel del kick bike under sommaren...
Landet
Väntar på att pappa ska få i båten
Badar i Färjestaden
Eketorp
Astrid Lindgrens värld
Bossholmen
Underbara barn! Och vi har en vecka kvar av semestern!
Hemma
Så skönt att vara hemma! En vecka på Öland och sen en vecka på en ö utanför Oskarshamn. Vi har haft jättefint väder hela tiden och har grillat och badat och semestrat precis som man ska. Men skönast hemma och i natt sov jag som en stock. Jag har försökt logga in på bloggen ibland men det har inte gått med telefonen men ska försöka visa lite bilder till kvällen. Det bästa av allt är att vi har EN VECKA KVAR av semestern!