Enligt Emma

En ledig dag för hela familjen. Samtidigt. Vi hade inget planerat men det blev fullt upp ändå, som vanligt. Efter frukost kom grannen med lillkillen och lekte här, vardagsrummet här var fullt med allehanda ungar och han tycker det är så roligt att få nästan vara med. Och de stora barnen är jätteduktiga och tålmodiga med den lilla. Sen blev vi bjudna på lunch hos Vs kompis föräldrar hela familjen, jättetrevligt. Tog en liten promenad och sen ville Linnea ha med mig på shoppingtur. Bara jag som shoppade :-). Hittade ett par jättesnygga byxor som satt så bra men tyvärr var en halvmeter för långa. Så ikväll ska symaskinen fram. Ha. Men jag måste ju försöka iallafall.

Nedräkningen på jobbet har börjat. Tror jag har elva pass kvar nu. Det känns overkligt. Jobbet är så... intensivt kanske man kan säga, och jag har levt med det i nästan tre år nu och så får jag inte gå dit mer. Jättemärkligt. Men det är väl dags. Fast jag tror ändå att jag kommer tillbaka någon gång, till sluten psykiatri alltså, antagligen inte till samma avdelning. Jag tillhör dom som aldrig skulle åka på semester till samma ställe flera gånger, förstår inte poängen. Öland och så, visst, men det är ju av praktiska skäl. Skulle aldrig åka på samma charterresa två gånger, vissa återkommer ju till och med till samma hotell. Been there, done that. Och tänk på allt man kanske missar, andra ställen kan ju vara mycket bättre. Så är det med jobb också. Men visst kan jag gå in på timmar ibland...