Labil kvinna

Den här veckan har varit arg. Jag har varit arg. Har härjat på jobbet och slagit i dörrar och fått utbrott över allt möjligt och idag var jättejobbig. Mina stackars kollegor är helt förfärade. Och jag vet inte vad det beror på. Visst har jag haft massor den här veckan med skolstart för de stora och J som jobbar kväll och föräldramöte och tårtbakning och packning och planering inför helgen. Till råga på allt ska V på tältutflykt på måndag och vi fick en packlista längre än barnens önskelistor brukar vara till jul och han åker innan vi hinner hem så idag har vi packat stålull och myggmedel och gud vet vad. Och har haft fullt upp på jobbet med att göra klart det jag håller på med så jag kan vara ledig på min semester. Men nu så. Nu. Borde jag vara nöjd.

Ändå känns det inte helt bra. Vi har aldrig åkt ifrån barnen tidigare, utom en helg i Nådendal 2006 när svärmor levde. Vi har liksom aldrig tyckt att det verkar roligt att åka utan dom. Visst har de sovit borta och varit på läger och så men aldrig alla samtigt. Och jag har varit borta några gånger och J också men aldrig samtidigt. Och nu undrar jag hur jag tänkte. Visst, jag vill ha sovmorgon och en schysst shoppingtur utan barn men tre dygn?! Nej det har jag aldrig känt något behov av. Men lite sent att ändra sig nu. Tur att vi inte kommer att ha råd med såna här utsvävningar de närmsta två åren :-).


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0