Värre än KappAhl
Det är nåt som gnager. Jag ska försöka formulera det men har nog inte riktigt fått fast i vad det är. Men jag tar det från början. V och jag var på dotterns dansföreställning. Hela dansskolan var representerad, över 30 nummer visades och det höll på i flera timmar. Och jag var irriterad när det var slut. Först det uppenbara: Det är stötande med småflickor som poserar och viftar på sina små rumpor när låttexten handlar om Sexy ladys eller liknande. Men det här är djupare än så. ALLA flickor hade tights, kjolar, glitter, pluttinutt i 100 nyanser av skitfult. I en barngrupp med typ 4-åringar hade 20 flickebarn rosa tyll. En stackars pojke hade smugit sig med. Han fick ha gympabrallor och t-shirt. Han kanske ville ha tyll? Tror ni han blev tillfrågad? I grupper med äldre barn var det ibland så utmanande danser att jag hade velat ha en skämskudde.
MEN. Ååå vad stolt jag är över min älskade dotter som går käpprätt emot det samhälle vi försöker skapa. Jag har nog aldrig förstått hur stark hon är som inte låter sig påverkas, har nog tänkt att hon är som hon är men så enkelt är det inte. Hon gör ett statement. I bruna byxor och brorsans t-shirt dansade hon utan minsta rumpviftning och drog ändå massa applåder. Min tjej. Som inte äger ett rosa plagg (men har i år valt en lila jacka för hon tycker det är snyggt).
Jag är en rätt kass genusmamma. Sigge har mest blått och bilar. Men han gick till dagis i veckan som Pippi Långström komplett med pippilottor och han har dockor och dockvagnar som han leker med ibland. Men jag borde tänka mer. Han borde få vara barn och inte bara pojke. Jag ska bättra mig.
När dottern var i treårsåldern och hade storlek 92 var jag på KappAhl och letade kläder. I hennes storlek fanns en bh-topp med matchande trosa. Jag lämnade affären och har aldrig riktigt hämtat mig. Visst går jag in där ibland men det tar mig fortfarande emot att handla där, sju år senare. Får se om jag går på dansföreställning igen.
