Enligt Emma

Ja, nu är det lite motigt i livet. Sigge gråter när jag lämnar honom på dagis. Visst är han glad tio minuter senare när jag ringer och kollar men jag blir ändå förtvivlad över att han ska bli ledsen varje dag för att jag lämnar honom. När jag verkligen helst skulle vara hemma och leka med honom. Skit. Sen verkar det som att maken blir arbetslös. En himla massa hot har det varit genom åren men nu lägger de ner hans avdelning och nu klarar han sig inte mer. Visst är det 18 månader till han har jobb förhoppningsvis men inte så roligt för honom att gå till ett jobb han måste sluta förr eller senare. Och sen mitt jobb. Tack och lov för patienterna, världens bästa patientgrupp, men det är inte roligt att komma till jobbet och aldrig veta vilka arbetsuppgifter jag har. Eller om jag fått nya eller blivit av med några igen. Jag känner mig överkörd och det är inte roligt. Och sen min faster som är sjuk i Tyskland. Inte världens roligaste helg kan jag säga. Men om jag ska vara positiv så gillar jag GermanWings och jag är faktiskt bättre på tyska än jag trodde.

I Köln regnade det hela helgen och när vi landat i går eftermiddag var det snöstorm på Arlanda. Blir sugen på att åka skidor, särskilt sen jag läst Lindas blogg, men vi har inte råd i år. Man blir inte rik på föräldraledighet.Vi klarar oss men kan inte göra några utsvävningar. Särskilt inte nu för vi la vårt lilla överskott på en Laminostol och pall som kommer på onsdag. Lyxigt kanske men vi har suktat efter en sån i många år och tillslut beställde vi en bara. Tyvärr betyder det att den stora invigningen av uterummet får vänta för vi måste spara ihop pengar så vi kan köpa lampor :-).