Enligt Emma

Två dagar har jag jobbat nu. Sur, tjafsig, grinig och stridslysten blev jag efter en timme. Den arbetsplatsen är inte sund så är det bara. Men jag kämpar på och fokuserar på det goda; patienterna och många av kollegorna är ju faktiskt otroliga. Har nyss tackat ja (varför tackar jag alltid ja?) till att ansvara för ett av programmen trots att jag vet att jag kommer ångra mig många gånger. Dessutom är jag allergisk mot just det preparatet. Men. Imorgon får vi information om nästa omorganisering. Har sett på Sjukhuset om Akademiska många gånger och har funderat på om det skulle vara möjligt att göra en dokumentär om Psykakuten- en annan del av Landstinget. Kan man göra ett program och tokroliga människor med en utvecklingsstörning utan att det blir kränkande borde man kunna visa lite av psykiskt sjuka personers liv. Även om det kanske mest är personalen som är intressant. Eller om beroendepatienter. Tror säkert att de skulle ställa upp och visa folket en mer nyanserad bild än bara som hotfulla manipulerande psykopater. Men det är nog inte politiskt korrekt, vi behöver nog ha en mörk bild av missbruk och beroende för att ha nåt att skylla på när vår cykel blir stulen.

Här hittade jag på You tube; Familjen bilåkarsång. Njut.