Enligt Emma

Min dotter vill börja på karate. Först skrattade jag bara men sen tänkte jag att ja kanske, lite smidighet på henne skulle ju inte skada. Vi snackar om ungen som ramlar av stolen när hon äter. Inte när hon sträcker sig efter nåt eller när hon busar samtidigt som hon äter utan hon ramlar av stolen när hon äter punkt. Jag läste, när hon var bebis, att barn sällan ramlar ur sängen man bara tror att de ska göra det. Ha. Hon ramlar ur sängen nästan varje natt, det har hon gjort sen hon klättrade ur spjälsängen när hon var 18 månader och vi bytte mot en växasäng. Ett tag hade vi en madrass nedanför sängen men det var inget bra för då låg hon kvar där när hon ramlat och vaknade för att hon frös så nu har hon istället låg fallhöjd. Svärfar blev rätt förvånad på semestern när ungen damp i golvet ett par gånger per natt men han vande sig han också.

IALLAFALL, nu ska hon börja på karate idag och då vågade sig hennes bror också på att följa med. Vi får väl se hur det går. Visst skrev jag om när hon skulle börja på barnbalett i höstas? Haha, "nej mamma, jag går inte dit nå mer, det var ju TÖNTIGT".

Min stackars arm är fortfarande inte brukbar. Men man får ju skylla sig själv. Å vad jag inte ser fram emot att göra bakgrunden om en och en halv vecka.