Enligt Emma

Ja, jag förstår ju att många är nyfikna på hur det har gått. Så jag kan gladeligen berätta att det gick bra. Jag hittade kläder till båda tillfällena. På examinationen hade jag en grönrutig tunika och 3/4 byxor. Jag hade plattat håret för att se vårdvetenskaplig ut, var så gott som osminkad och hade låga svarta skor. På intervjun hade jag en marinrandig storskjorta. Lite otippat med marint, jag vet, men det var det enda stiliga jag kunde hitta som dolde tatueringen men ändå höll mig hyfsat sval i värmen. Senare berättade Linnea att den var genomskinlig, tack och lov att jag inte visste det. Samma byxor som dagen innan och högklackade sandaletter. Uppsatt hår. Sen vet jag inte om det faktiskt var kläderna men examinationen gick bra, med några mindre justeringar har jag nu en magisterexamen i vårdvetenskap. Intervjun gick nog också bra, jag ska iallafall till Pliktverket i nästa vecka och nu står det mellan mig och en till och jag känner att det, trots att det antagligen blir den andra som får tjänsten (ja, mindre erfarenhet än vad jag har är ju inte möjligt), ändå är OK och jag får vara nöjd att jag kom så här långt. Dessutom ska det bli oerhört spännande att få samtala med en livs levande psykolog (Vad fasen ska jag ha på mig då?). Annars kan jag meddela att jag inte kan sova igen. Och efter idag är det nog helt kört. Var med barnen på stranden tillsammans med resten av befolkningen i staden när en ORM ringlar förbi. Mitt bland alla handdukar och uppblåsta krokodiler. Herregud, mitt hjärta stannade. Tror till och med att jag skrek lite. Och nu vågar jag inte sätta fötterna på golvet av rädsla att en orm kommer för nu ser jag dom överallt. Mardrömmar i flera veckor är en rimlig gissning. Har börjat gå loss på pocketböckerna som samlats i hyllan under terminen. Kan säga att Erlend Loe är kung, läste Volvo Lastvagnar igår. Det är besvärande att svenska inte är hans modersmål så jag antar att översättaren har gjort rätt för sin lön. Språket är underbart iallafall. Citat kommer...