Enligt Emma

Precis när man funnit sig i sitt öde och ställer om sig så händer nåt och allt bara rasar. Eller rasar är kanske väl dramatiskt. Önskar jag kunde vara mindre hemlighetsfull men till nästa vecka är det bäst att jag inte outar något, jag har inte beslutat något men jag har fått ett erbjudande som är svårt att tacka nej till. Samtidigt som det är så himla svårt att tacka ja. Ibland tror jag ödet vill kolla min motståndskraft. Jag är en velig, osjälvständig människa som starkt ogillar konflikter och därför hamnar jag alltid i situationer som ger mig ångst och sömnlösa nätter. Och hur tänkte jag när jag valde ett yrke som i stort sett innebär att fatta BESLUT hela dagarna?

Idag måste jag fatta följande beslut, och idag jobbar jag inte ens;

Vad ska vi köpa i present till Vs klasskompis?
Var ska vi handla den?
När ska vi handla den?
Vad ska V ha på sig på kalaset?
Ska V få gå ensam till affären och köpa lördagsgodis?
Hur mycket ska han få handla för?
Vad ska vi äta till lunch?
Ska jag duscha före eller efter jag skjutsat V till kalaset?
Vilken bil ska jag ta?
Vad ska jag ha på mig ikväll?
Vad ska jag äta ikväll?
Ska jag följa med till Harrys?
Hur mycket ska jag dricka?
Ska jag orka dammsuga eller ska jag lämna det till J?
Eller till imorgon?

Suck. Det viktigaste beslutet just nu är om jag ska sätta på kaffe eller inte. Det lutar åt att efter den här sömnlösa natten. Och vilken skiva jag ska sätta i nu när Bare naked ladies-skivan är slut. Det lutar åt soundtracket till Trainspotting. Det finns ingen låt som är så peppande som Iggy Pops Lust for Life. Försök att inte studsa få ni se...