Enligt Emma

Barnen är ivägskickade och det är dags att börja packa. Ska hämta vid skolan före tolv, sen står pappa beredd och sist svärfar. Sen underbara femtio dryga mil upp i ingenstans. Har laddat min ipod hela natten men den är fortfarande inte klar. Förstår faktiskt inte storheten i ipods, skulle hellre ha en kopia som jag kan ladda normalt. Nu har jag Sharepod och då går det lite bättre att byta musik, när jag försökte med itunes blev jag vansinnig. Har bestämt mig för att hyra all utrustning, mina gamla skidor är 15 år och pjäxorna ser ut som nåt ur en science fiction-film från 80-talet. Skidskolan för barnen börjar imorgon och J var och köpte ännu en jacka igår.

Fortfarande lite deppig. Känns så konstigt att inte vara en del av allt det där längre. Egentligen skulle det kanske varit bättre att börja direkt på nya jobbet, inte ha en veckas semester, men kanske kan jag koppla bort allt om jobb när jag kommer hemifrån. Det var tanken iallafall. Lite sugen är jag ju på att börja också, har sorterat mina jobbpapper och prylar och valt vilket stetoskop jag ska ta med mig. Och vilken sax, har ju fått en del reklamsaxar, men så kom jag på att jag kanske inte kommer genom metalldetektorn med en sax. Det blir lite omställning.

Min favoritbebis kom och hälsade på igår och hon tänkte skrika åt mig men så somnade hon mitt i skriket. J säger att det absolut inte blir fler bebisar här i huset, alla hans traumatiska minnen av att ha en kolikunge kom tillbaka. Och visst minns man sömnlösheten och vankandet i mörkret och framförallt frustrationen. Men hon slutade ju skrika. Till slut. Men skrikbebisen har ju vuxit upp till ett mer högljutt barn än den lugna bebisen har. Han är fortfarande lugn och sansad och hon är... ja inte det. Det måste ju ha påverkat på något sätt och nu pratar jag inte om sjukdomsvinst. Hon skrek när hon ville något och det gör hon fortfarande. Att hon pratar så mycket tolkar jag som att hon nu kan uttrycka det hon känner och tar tillfället i akt att göra det hela tiden. Ja, tack för den analysen doktor Freud.

Ha det bra, kommer hem på lördag eller söndag!