Enligt Emma

Biljakt. Följande kriterier ruckar jag inte på:

• Miljöbil
• Liten
• Svart

Provkörde alla möjliga och omöjliga sorter. Pappa var med som barnvakt och sidodomare så det gick riktigt bra. Vi har bestämt oss men... Är det rimligt att betala över 8000 kronor för att få en svart bil? I rött är den billigast men den är så FUL. Bilsäljaren suckade åt oss när jag talade om att jag inte är gammal nog för en silverfägad och att en röd bil inte ens är värt att diskutera. Man kan beställa den i svart (för 8000 mer) eller så kan man åka till Gävle och köpa en. Förra årets modell med större motor och antisladd. Grr. Önskar jag vore mer som pappa, han skulle bara ha gått in, sagt vad han ville ha och lämnat sitt amexkort. Om man köper en begagnad bil är det klart man inte kan vara petig med färger men nu har vi ju chansen och jag förstår inte vad det är som kostar mer i svart än rött. Äh, säger Flickebarnet, jag kan måla den åt dig mamma. Ja OK då.

Förändringarna på jobbet. Vill inte gå in på detaljer och det är väl egentligen inget allvarligt. Vi verkar underligt nog också få fler och fler arbetsuppgifter fast det är knappt att vi hinner med som det är och igår blev det en timmes övertid och barnen fick vänta länge på sin pizza. Klart jag funderar, har jag sagt upp mig från mitt älskade jobb för DET HÄR? Ja Emma, det är precis vad du har gjort din dumma kossa. Deal with it.

Idag har vi iallafall nått botten på white trash-skalan. Vi åt lunch på Ica Maxi. Varsin korv med bröd och automatcola. 40 kronor för hela familjen och L satt i mitt knä och åt för det var så trångt. Jag blev så deprimerad att jag köpte oxfilé till middag, precis som om det skulle väga upp. Ska öppna en flaska vin så blir melodifestivalen mindre plågande. Nej då, jag kan nog erkänna att det är lite roligt att titta på. I en timme. När det kommer modern expressiv dans och oändliga omröstningar brukar jag somna.