Enligt Emma

Alla pratar om hur jobbigt det är med vädret, med grå himmel och regn och mörker. Är det bara jag som tycker det är underbart? Inga krav på aktiviteter, hela kvällar med dåliga serier och filmer på TVn, tofflor och filtar, rumpvärmare i bilen, böcker... Jag ser inga nackdelar egentligen. Jo sekundärt blir ju att det tar ännu längre tid att köra hem från jobbet med konsekvensen att fritidsfröken står i regnet på parkeringen med påklädda barn och väntar när jag svänger in klockan 17:28. Men jag tar ett djupt andetag och ler. Och intalar mig att jag är en bra mamma ändå.

Vad som är värre är att några ungar i en lägre klass har börjat ge sig på min son. Först var det bara ord, retningar och så, men nu har dom tydligen börjat sparka på honom och knuffas på rasterna. Igår var han helt knäckt, ikväll lite bättre. Lillsyrran hade talat om för de retande ungarna att "min mamma kommer ringa era föräldrar om ni retar honom igen" vilket skrämde bort hälften. Och de återstående två var inte riktigt lika agressiva tydligen. Men vad gör läraren åt det här? Inget vad jag vet. Vet hon om det? Ja, säger båda barnen. Idag hade V sagt till fröken IGEN men tyvärr hörde han inte vad hon svarade (han är ju hörselskadad och hon tittade bort när hon svarade. Och V skulle aldrig fråga igen). Jag är uppriktigt oroad över hur skolan fungerar.