Nej då, det är bara en!

Ultraljudet gick bra. Hon letade och letade men det är bara en bebis där inne. En livlig rackare. Fick göra flera försök att mäta men den hade inte riktigt lust att vara stilla. Fick gå och kissa och vänta lite och försöka igen men det var samma sak. Tillslut fick hon sina mått, barnmorskan. Hon hittade också något tok med babyns njurar, urinet stod kvar i njurarna istället för att gå ner i urinblåsan. Låter inte så allvarligt i mina öron. Som J sa; vi har astma, livsfarliga allergier, hörselskador och hjärtfel... urinvägsinfektioner är något positivt i den här familjen! Ska tillbaka i vecka 33 och kolla om det har rättat till sig eller om barnläkare ska kopplas in redan då. Sen blev jag framflyttad en hel dag så beräknad ankomst nu är 29 september. Och nu tror vi att det är en pojkbebis, vet inte varför, vi bara fick den känslan båda två.

Lugn vecka i övrigt, konferans i Huddinge i onsdags och ledig efter ultraljudet i torsdags. Fredagar är som de är på jobbet, ingen mening att beklaga sig. Igår tog vi årets första tur med finbilen till veteranbilsmarknaden där vi träffade gamla vänner. I morse hade jag massor av energi och gav mig på utemöblerna med svamp och rengöringsmedel. Sen gick vi på promenad jag och barnen och grannens tvååring. Tyvärr gick vi fel och det blev en låååång promenad men tillslut kom vi ner till båtarna och köpte glass. Handlade på vägen hem och efter lunch var vi på husvisning på andra sidan gatan. Jag vill köpa, J vill bo kvar. Som vanligt alltså. Men nu har jag så ont i höft och rygg och sidan och magen så nu ser vi på film med grannungarna, Nanny McPhee, Sen söndagsmiddag med gryta och nybakat bröd och en liten blåbärspaj till efterrätt. Herregud, hur orkar jag?

Tråkigt var besöket på Hud. J gick när jag var i Stockholm. Som vanligt blev vi anklagade för att smörja henne för dåligt (vilket faktiskt inte är sant!) och doktorns lösning på eksem var precis som vanligt mer kortison. Men nu har vi smörjt henne med kortison sen hon föddes och det blir ju bara tillfälligt bättre och vi skulle vilja diskutera någon annan behandling men det vill inte doktorn. Mer och starkare kortison bara! Så dom kom därifrån med recept på fem nya salvor...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0