Enligt Emma

Idag är babyn 6 veckor och inte alls nyfödd längre. Han är med i sin babysitter och har åsikter och skrattar. Han hatar att somna, då skriker han högt. Antar att han är rädd att missa något. Han sover inte så mycket alls längre, somnar inte ens i vagnen eller bilen längre. Men han sover på nätterna, jag ammar två gånger och det är ganska korta sessioner på max en kvart. Tyvärr halvvaknar han vid 5 och har ont i magen fram till 8 ungefär och då vill han gå upp och kolla läget. Efter mycket om och men tar han nästan nappen (fast först visar han att han kommer kvävas ett par gånger) men han spottar ut den så fort magknipen går över.

Barnen har höstlov. Jag trodde vi skulle ha urtråkigt, J jobbar eftermiddag så jag föreställde mig hur barnen skulle stå och sura när jag ammar och ammar. Men vi har fullt program redan. V är och badar med en kompis och L bygger koja med en kompis här hemma. Imorgon är den STORA dagen här, L ska till barnmottagningen och prova ägg. Vi har bakat en sockerkaka som vi ska ta med och hon är så sugen på att få smaka.

Jag är tillbaka nu känner jag. Efter graviditeten alltså. Magen är fortfarande kvar förståss men jag har nått matchvikt. Och inget gör ont eller känns äckligt längre och jag kan röra mig obehindrat och äntligen sova på magen igen. Nu vill jag bara få äta vad jag vill. Men det kommer väl, jag vill inte sluta amma bara för det heller. Nästa projekt blir att namnge babyn. Sigge förståss men mer? Ingen aning.