Enligt Emma

De stora barnen är ivägskickade till skolan, Sigge slumrar här bredvid mig och vi väntar på besök av Linnea och baby H (som snart blir två år och säkert inte vill kallas baby längre). Mysigt att ha alla barn hemma under höstlovet men rätt skönt när det är som vanligt igen och Sigge och jag kan sunka runt här hemma som vi vill. Vi har haft en bra helg trots att babyn varit på uselt humör. Han fräser och skriker och knölar men så får man ett litet leende och sen är det inte så illa längre. Idag verkar han vara sitt vanliga glada och flaxiga bebis-jag iallafall. Vi var på kyrkogården och sen på Åsby Trädgård. Men i år var inte juldelen något särskilt och vi var alla lite besvikna (nu ljuger jag, J var inte besviken för han var aldrig ens intresserad).

I lördags hade vi lite godis och chips och tittade på Så mycket bättre. Jag tycker det är bra faktiskt, trodde inte det. Sigge låg i soffan och skulle precis till att somna, hans ögonvitor spelade och andningen var lugn. Så lyfter han ena benet och släpper väder, och det var ingen pyspunka precis utan det var så fönsterrutorna skallrade till. Och Sigges ögon spärrades upp i panik och sen kom underläppen och hysteriska skrik. Stackars barn som blir rädd för sina egna fisar. Men vi hade väldigt roligt åt det.

Nu har jag inte varit på jobbet på drygt fyra månader. Märkligt. Och ändå känns det kort, jag skulle kunna åka dit och jobba imorgon utan större problem. Tror jag. Men när man haft semester i fyra veckor känns det jätteavigt att jobba igen. Nåja, har lite fler månader kvar att vara hemma :-). Funderar på att jobba lite i sommar men vi får se. Vissa dagar skulle jag göra vad som helst för att få jobba och vissa dagar, som idag, känns det helt OK att gå hemma. J vill ju helst att jag byter jobb så vi kan flytta men jag tror vi bor bättre här. Inte i vårt pyttelilla radhus kanske men på området.