Enligt Emma

Jaha ja. Nu är hela underbara sommaren bara ett litet ljust minne, nu tar verkligheten tag i en igen. Började lite lugnt på jobbet på stan men där fanns inget att göra, kom inte in på mailen och hade telefonen på mottagningen. Så på lunchen gick jag till biblioteket och tog sen bussen till sjukhuset. Skulle jag inte ha gjort. Det var som att hoppa på en karusell i högsta fart. Galet. Lyckades spärra mitt datorkort för jag var stressad och hade bråttom att komma åt en journal. Fick skäll av patienter och kollegor för att jag haft semester (!) och telefonen ringde konstant mitt i kaoset. Byggjobbare och kontorsflyttningar och glada och arga människor. Ja, ibland undrar man. Till slut hittade jag koden och lyckades komma in i datorn men kom hem en halvtimme för sent och har stressat hemma för att få i barnen mat, lägga fram grejer tills imorgon och jaga in ungar i duschen. Nu lägger pappan Sigge och jag sjönk ihop i min fåtölj och tänker på chips. Men nej. Har gått upp nästan två kilo över sommaren så här blir inga chips. Eller, kanske bara lite.

Fortfarande besatt av islandshästar. Lånade böcker på biblioteket och har pratat med alla kollegor om dessa underbara djur idag. Har fått med mig en till kollega på ridskolan så jag antar att jag låter entusiastisk. Var på tur med grannarna i lördags och det är ju så himla roligt! Antar att jag kan stå ut med kaoset på jobbet om jag bara får en egen hästkväll i veckan. Jo. Det kan jag.