Enligt Emma

Tack för alla uppmuntrande ord jag har fått både här och IRL. Tack. Det går rätt bra på dagis. De har ju gjort om inskolningsrutinerna nu. Med de stora fick jag sitta och titta på en pall timme efter timme utan att någon brydde sig ett dugg om mig. V var ju 3,5 år när han började och förstod ju att jag inte skulle vara där och när L började, nästan 2 år gammal, kunde hon ju prata och hade dessutom storebror på samma avdelning. Nu tar jag hand om Sigge på dagis mellan 9 och 14 i tre dagar och sen ska jag lämna honom. Tanken är att han då ska vara trygg med miljön och fröken lär sig av mig hur jag gör och gör sen liknande. Verkar bra. Och Sigge är glad än så länge iallafall. Han äter som en häst och somnar sen snällt på madrassen. Idag sov han två timmar och då läste jag minst 12 sagor för några andra barn :-).

Men jag är helt slut efter en dag på dagis! När barnen somnat är det faktiskt rätt skönt att maken jobbar eftermiddag. Jag kraschar i soffan med en kopp thé och mina serier. Ikväll ska jag se sista delen av Hinsehäxan. Ha, vem rymmer från Hinseberg liksom? Och snart ska jag avnjuta årets första semla som väntar på mig i kylskåpet. Den bästa i stan, från Ica Ettan. Vad gnäller jag om egentligen? Skulle jag bara slippa jobba skulle livet vara rätt bra...